12. Metoder och verktyg
Denna del beskrivs översiktligt några exempel på metoder och verktyg som kan användas i de olika stegen i arbetsprocessen för nyttorealisering.
Metod för effektkedja
Effektkedja är ett verktyg som kan användas för att visa kopplingen mellan mål och de aktiviteter som bedrivs för att utveckla en organisation eller för ett samarbete mellan organisationer.
Förändringar kan utgå från övergripande mål, men kan också drivas underifrån, till exempel i form av förbättringsförslag. Det är alltså möjligt att arbeta från båda håll i kedjan för att säkra att rätt aktiviteter görs för att skapa rätt nyttor. Huvudflödet bör dock vara från vänster till höger i bilden, det vill säga att det är målen som styr vilka aktiviteter som ska genomföras.
Effektkedjans främsta bidrag är att visualisera kopplingen mellan det som behöver göras och den nytta man vill uppnå med förändringsinsatsen. Denna visualisering är betydelsefull för både planering och prioritering. Ett viktigt synsätt är att värdering, mätning och uppföljning av nyttor bör göras på själva förändringen snarare än på till exempel det projekt som genomför förändringen.
Metod för intressentanalys
Syftet med en intressentanalys är att identifiera vilka intressenter som påverkas av en förändringsinsats och hur. Identifierade intressenter och påverkan kan visualiseras i en intressentkarta. Metod för målanalys och verksamhetslogik
Syften med en målanalys kan vara flera, bland annat att skapa samsyn kring vad som ska uppnås med en förändringsinsats, att identifiera aktivitetsmål och effektmål med en förändringsinsats och att skapa underlag för kommunikation med intressenter gällande en förändringsinsats.
En målanalys innebär att man i den egna organisationen eller vid samarbete mellan organisationer identifierar mål med en förändringsinsats. Mål kan struktureras i olika nivåer, från övergripande nivå till mål för enskilda individer. Det är viktigt att kunna härleda mål i olika nivåer till varandra, för att visa hur de hänger ihop.
Verksamhetslogik kan vara ett sätt att arbeta med målanalys. Det liknar effektkedjan som nämndes tidigare. Verksamhetslogik beskriver hur olika händelser och skeden förmodas hänga samman – från mål och resurser till verksamhet och från verksamhet till prestationer och effekter. I en verksamhetslogik uttrycks också vilka antaganden som ligger till grund för att tro att det ena leder till det andra.
Inom verksamhetslogik finns det ett fokus på effekter som ofta uttrycks som en sekvens av flera effektsteg, en typ av effektkedja. Effektkedjan är kopplad till prestationen och den första och mest prestationsnära effekten är en förutsättning för att en nästa effekt ska inträffa. Denna kan i sin tur vara en förutsättning för att effekten enligt det slutliga målet ska kunna påverkas. Indikatorer kan tas fram för de olika effekterna, vilket skapar möjlighet till uppföljning och utvärdering av dessa effekter.
Det kan vara samma aktör som har aktiviteter som leder till flera effekter och uppfyller flera slutmål eller flera aktörer som samverkar för att nå ett gemensamt slutmål.
För att få en mer detaljerad beskrivning av hur verksamhetslogik kan tillämpas hänvisar vi till Ekonomistyrningsverkets Vägledning Verksamhetslogik. Länk till annan webbplats.
Metod för att prioritera förändringsinsatser
När förändringsmål och förändringsinsatser behöver prioriteras gentemot varandra kan det vara bra att ha en metod för detta. En sådan metod för prioritering kan innehålla olika perspektiv på prioritering, såsom förväntad nytta och kostnad med en förändring. Angelägenhet, dvs. hur angeläget det är att genomföra förändringen, kan också vara med som ett perspektiv. Angelägenhet kan delas upp i måluppfyllnad, strategier, politisk, teknisk och organisatorisk angelägenhet. Ytterligare ett perspektiv är genomförbarhet, dvs. i vilken grad det är möjligt att genomföra förändringen med hänsyn till kompetens, resurser, arkitektur, tid, samt tekniska, juridiska och organisatoriska förutsättningar. Dessa perspektiv kan sedan vägas mot varandra vid en prioritering mellan olika förändringsinsatser.
Metod för problemanalys
En problemanalys genomförs i syfte att försöka bena ut orsakerna till ett problem. Innan lösningen till ett problem kan beskrivas, behöver man identifiera källan eller rotorsaken till problemet. En problemanalys minskar risken för symtombehandling och skapar samtidigt också samsyn kring problemet.
En systematisk problemanalys kan göras med hjälp av orsak-verkan-diagram, ofta också kallat fiskbensdiagram eller Ishikawadiagram. Längst fram i diagrammet (fiskens huvud) beskrivs problemet, därefter tänkta orsaker till problemet (som fiskben). De tänkta orsakerna beskrivs grovt i varje fiskben. Nästa steg är att förfina och specificera orsakerna i varje fiskben. Ett bra sätt att genomföra detta på är att ställa sig frågan Varför? fem gånger, för att komma till problemets rotorsak. Resultatet av analysen är ett antal övergripande och specificerade orsaker till ett problem.
Metod för att risk- och hinderanalys
Det är viktigt att identifiera risker med att nyttor eventuellt inte kan nås. Det kan vara risker som förhindrar eller försvårar realiseringen av den förväntade nyttan. Sådana risker kan vara förknippade med projekt, införande av en förändring eller från omvärlden. Exempelvis att det finns risk att ett projekt blir försenat på grund av att tekniska problem uppstår, eller att risker med ett införande såsom att tilltänkta användare motsätter sig den nya lösningen eller att organisationen är förändringstrött. Risker kan också handla om förändrade krav och förutsättningar från omvärlden, som ofta är svåra att förutse.
När man har identifierat nyttorisker behöver dessa värderas i en riskmatris gällande konsekvens och sannolikhet. Matrisen kan t.ex. bestå av en fyrgradig skala. Värderingen kan till exempel gå till så att värde för sannolikhet multipliceras med konsekvens. Risker som har låg konsekvens och låg sannolikhet kan anses som acceptabla.
Risker med högre grad av konsekvens och sannolikhet bör bevakas. Risker med högst konsekvens och sannolikhet bör minimeras eller elimineras.
Modell för mognadsanalys
Det finns en modell för att analysera mognadsgraden när det gäller styrning, ledning, kultur, ansvar, roller och arbetssätt för nyttorealisering i en organisation. Den innehåller fem mognadsnivåer och ett antal påståenden.. De fem mognadsnivåerna beskriver i vilken grad organisationen arbetar strukturerat och systematiskt med nyttorealisering. Dessa nivåer är: initial, upprepad, definierad, styrd och optimerad.
Mognadsanalysen ska mynna ut i ett identifierat nuläge och ett realistiskt nyläge när det gäller mognadsnivå för nyttorealisering i organisationen. Därefter görs en gapanalys i syfte att identifiera aktiviteter som bör genomföras för att organisationen ska nå nyläget. En mognadsanalys görs företrädesvis av någon utanför organisationen. Det kan till exempelvis vara en organisation som genomför mognadsanalys för en annan organisation. Tidigare fanns ett koncernstöd som bistod med mognadsanalyser av statliga myndigheter.
Workshop - Nyttoanalys
Nyttoanalysen är det inledande steget i förändringsprocessen där nyttorna utifrån grundade och definierade behov, utmaningar eller potential kan identifieras, prioriteras och konkretiseras. Uppföljning av nyttor sker efter att förändringen implementerats och i regel under den tid som kostnaderna för förändringsinsatsen avskrivs.
Nyttoanalysen är en serie moment som syftar till att ge en tillräckligt god grund för att fatta beslut. Det är viktigt att komma ihåg att resultatet alltid måste vara reviderbart. Om någonting sker som påverkar styrningen eller realiseringen av de förväntade nyttorna eller om nya förutsättningar och prioriteringsgrunder uppstår, så ska det göras en revidering av nyttoanalysens resultat. Utöver det faktiska resultat som nyttoanalysen genererar, så brukar ofta den största vinningen vara det gemensamma samförståndet och förståelsen av behov och nytta kopplat till det som ska förändras.
Nedan presenteras ett förslag på upplägg för en workshop för nyttoanalys, uppdelad i två delar. Omfattningen av respektive del är beroende av förändringsinsatsens storlek och komplexitet och bör anpassas därefter. En huvudregel är att inte göra analysen mer omfattande än nödvändigt.
Deltagare och tidsåtgång
Antalet deltagare vid en workshop kring nyttoanalys bör inte överskrida tio. Deltagarna bör vara:
- workshopledare
- lämpliga experter inom förändringsinsatsens mottagande område (det vill säga de som har bäst inblick i de behov som ligger till grund för förändringsinsatsen)
- gärna en representant från en ekonomifunktion som kan bidra med ett ekonomiskt perspektiv
- beställare/beställarrepresentant
- projektledare/uppdragsledare
- en administratör som dokumenterar resultatet från workshopen.
Tiden för en nyttoanalys varierar beroende på hur förberedda deltagarna är, men även på förändringsinsatsens omfattning och komplexitet. Men normalt kan det vara en till två heldagar. Därutöver tillkommer tid för kvantifiering, nulägesmätning och dokumentation. Workshopparna bör med fördel delas upp på två dagar, då det är viktigt med tid för reflektion mellan momenten.
Nödvändiga förberedelser
Den som kallar till workshopparna, till exempel beställare eller workshopledare, ska i kallelsen även skicka med de dokument som ligger till grund för förändringsinsatsen, till exempel beslutsunderlag och resultatet från behovsanalysen.
Deltagarna ska även ha en tydlig bild av de strategiska mål som förändringsinsatsen ska bidra till. Detta är viktigt för att skapa en röd tråd mellan behov och nytta. En workshop kan genomföras såväl fysiskt vid en whiteboard, som digitalt med stöd av för ändamålet lämpliga verktyg, till exempel Visio, Mural eller Miro.
Del 1: Identifiera och prioritera nyttor
Nyttoanalysen inleds med en kort genomgång av förändringsinsatsen för att säkerställa att samtliga deltagare är överens om vad som ska levereras, varför, vilka mål den knyter an till samt vilka övergripande behov, utmaningar eller potential som ligger till grund för förändringen. Detta moment hålls lämpligtvis av den som leder förändringsinsatsen.
Därefter hålls en kort metodgenomgång, där syftet med nyttorealiseringskonceptet förtydligas. Metodgenomgången leds lämpligen av workshopledaren.
Det följande steget är att identifiera nyttor utifrån identifierade behov och inom ramen för de strategiska mål som kopplas till insatsen. Workshopledaren leder en löpande diskussion där den styrande frågan är: Vad blir nyttan om behovet möts? Deltagarna beskriver sina svar. Workshopledaren skriver en nytta per post-it-lapp och diskuterar dessa utifrån omfattning, mätbarhet och med koppling till övriga identifierade nyttor. Lapparna kan placeras i en matris med rutor för exempelvis nyttor i kronor, frigjord tid, kvalitet, intern nytta och extern nytta.
Workshopen avslutas med att prioritera två till fem nyttor som deltagarna bedömer vara de viktigaste prioriterade för förändringsinsatsen. Ett vägledande sätt att tänka för detta är att utgå från den så kallade 80/20-regeln (Paretoregeln), det vill säga att 20 procent av de identifierade nyttorna ska utgöra 80 procent av det totala värdet som ska uppnås.
Nyttorna ska – oavsett kategori – jämföras med varandra och aspekter som nyttans omfattning, koppling till verksamhetsmål och behov, genomförbarhet, sannolikhet att kunna realiseras med mera tas i beaktning.
Detta moment kan göras på olika sätt. Ett sätt är genom omröstning, där varje deltagare får värdera nyttorna individuellt på skalan 1–5, där 1 är lägst och 5 är högst. Ofta kan det dock räcka med att ha en gemensam diskussion där teamet enas. Det mest framgångsrika brukar vara att helt enkelt diskutera sig fram till resultatet. En viktig aspekt att diskutera vid detta moment är mätbarheten av de nyttor som prioriteras.
Ett annat avslutande moment vid nyttoanalysen är att gemensamt enas i ett effektmål som utgörs av en eller två meningar. Effektmålet kan vara SMART (Strukturerat, Mätbart, Accepterat, Realistiskt och Tidsatt) och beskriva varför ett initiativ ska genomföras. Det ska på ett tydligt och överskådligt sätt sammanfatta de nyttor som prioriterats. Ett exempel på effektmål kan vara: 1 januari 2025 ska sysselsättningen i kommunen vara 90 procent.
Del 2: Nyttokartläggning och kvantifiering
Del 2 inleds med en kort återblick av resultatet från föregående workshop. Detta moment hålls lämpligtvis av den som leder förändringsinsatsen.
Vidare hålls en kort metodgenomgång av kartläggnings- och kvantifieringsmomentet. Metodgenomgången leds lämpligtvis av workshopledaren.
Kartläggningen innebär att identifiera beroenden till andra interna och externa intressenter och aktörer samt att identifiera vilka aktiviteter som behövs för att optimera nytta, till exempel förändringsledning, utbildning, nya arbetsrutiner och nya mallar. Kartläggningen kan förslagsvis ske på samma arbetsyta som den första workshoppen. Man får då en samlad bild av behov, mål, nyttor, beroenden och andra aktiviteter som behövs för att optimera nyttan. Streck kan dras mellan de olika komponenterna. Det tydliggör kopplingarna mellan dem.
När nyttorna är fastställda och workshopen avslutad fortsätter delar av analysteamet med att kvantifiera respektive nytta och genomföra nulägesmätningar för dessa. För att kunna mäta, prognostisera och följa upp nyttor behöver dessa kvantifieras. En utgångspunkt i detta steg är att i största möjliga mån försöka nyttja befintliga mätkanaler och inte uppfinna nya. Viktigt är även att hitta en rimlig nivå för mätning. En avgörande del i nyttoanalysen och för att lyckas med realiseringen är att ansvaret är accepterat och förankrat och att den ansvarige är fullt införstådd med vilka aktiviteter som ligger till grund för nyttan.
Även kostnader för förändringsinsatsen ska uppskattas. Det gäller kostnader för genomförande, implementering och förvaltning. Kostnaderna ska sedan jämföras med den identifierade nyttan.
Avslutningsvis sker en dokumentation av resultatet i ett förändringsunderlag och en nyttorealiseringsplan, för att möjliggöra fortlevnad av arbetet.
Ditt svar hjälper oss att förbättra sidan
Senast uppdaterad: