Tillgängliggöra bevis via det tekniska systemet
Här kan du läsa mer om hur bevisdelningen i det tekniska systemet för gränsöverskridande bevisutbyte går till och vad det innebär för dig som behörig myndighet som ska tillgängliggöra bevis via det tekniska systemet.
Gör bevistjänster tillgängliga för Förhandsgranskningstjänsten
Behöriga myndigheter som har bevis som kan behövas i förfaranden i andra länder kallas bevislämnande parter. Bevislämnande parter behöver göra sina bevistjänster tillgängliga för Förhandsgranskningstjänsten.
Ni tillgängliggör er bevistjänst genom att implementera API:et Intermediation-SE vilket definieras av Digg
Förhandsgranskningstjänsten hämtar beviset från den bevislämnande parten, visar det för användaren och skickar det till en förfarandeportal i ett annat medlemsland. Förhandsgranskningstjänsten är förvaltningsgemensam och tillhandahålls av Digg.
En behöriga myndighet som ska ansluta till det tekniska systemet kallas för bevislämnande part eller bevisbegärande part beroende på om organisationen tillhandahåller bevis eller ska hämta bevis. Samma behöriga myndighet kan ansluta som båda parter om det finns behov av att både tillhandahålla och hämta bevis.
De två begreppen kommer från genomförandeförordningen för det tekniska systemet och används inte i SDG-förordningen.
En behörig myndighet är en aktör som omfattas av SDG-förordningen. En behörig myndighet kan vara en statlig myndighet, en kommun, en region, ett kommun- eller regionägt företag eller en privat aktör.
Enligt artikel 1.12 i genomförandeförordningen för det tekniska systemet definieras datatjänst som en ”teknisk tjänst genom vilken en bevislämnande part hanterar begäranden om bevis och sänder bevis.”
Digg har valt att kalla datatjänst för bevistjänst i detta avseende då datatjänst har flera betydelser. Bevistjänster är alltså olika typer av tekniska gränssnitt som en bevislämnande part tillhandahåller för att kunna dela bevis via det tekniska systemet.
Förhandsgranskningstjänsten är en förvaltningsgemensam tjänst som ger användaren möjlighet att förhandsgranska ett bevis som ska skickas till ett förfarande i ett annat medlemsland från en svensk bevislämnande part. Förhandsgranskningen är central för tilliten till det tekniska systemet och för användarens rättigheter att avgöra om beviset ska föras över till förfarandet i det andra landet eller inte.
En del av Förhandsgranskningstjänsten är en datatjänst som interagerar med OOTS-noden och hanterar bevisfrågor, bevissvar samt eventuella felmeddelanden. Den koordinerar även trafiken mellan Förhandsgranskningstjänsten och de bevislämnande parterna.
När beviset hämtats från den bevislämnande parten presenteras det för användaren i Förhandsgranskningstjänsten som då aktivt kan välja att dela beviset med förfarandeportalen som användaren använder i det andra medlemslandet.
Lagring i Förhandsgranskningstjänsten
Om användaren väljer att dela beviset sker en tillfällig lagring av beviset tills användaren godkänt delningen. När överföringen av beviset är klar raderas beviset från Förhandsgranskningstjänsten.
En hämtning per bevis
Om flera bevis ska hämtas i samma förfarande sker flera olika hämtningar, trots att bevisen kommer från samma bevislämnande part. Det beror på att specifikationerna för bevisförfrågan och bevissvaret bara gäller för ett bevis och att det i respektive förfrågan inte framgår om det kommer ytterligare bevisförfrågningar. Medlemsstaternas förhandsgranskningsfunktioner kan därmed inte vänta på om det kommer eventuella ytterligare förfrågningar vilket gör att varje hämtning behöver hanteras separat.
Om användaren vill använda samma bevis i ett annat förfarande vid ett annat tillfälle behöver hen göra en ny begäran via det andra förfarandet
Hur går bevisdelningen till?
För en mer övergripande beskrivning av hela flödet, se sidan Anslutning till det tekniska systemet för bevisutbyte.
En användare av en förfarandeportal i ett annat medlemsland väljer att hämta bevis via det tekniska systemet. När förfarandeportalen har lokaliserat att beviset finns i Sverige skickas en bevisförfrågan från förfarandeportalen till den svenska Förhandsgranskningstjänsten via det andra landets OOTS-nod och den svenska OOTS-noden. Förhandsgranskningstjänsten skickar tillbaka en länk som förfarandeportalen presenterar för användaren. Användaren omdirigeras via länken till Förhandsgranskningstjänsten.
Användaren behöver identifiera sig i Förhandsgranskningstjänsten eftersom det behöver säkerställas att det är samma person som identifierade sig i förfarandeportalen. Förhandsgranskningstjänsten hämtar beviset från rätt bevislämnande part i Sverige. Användaren kan se beviset och välja att dela det med förfarandeportalen i det andra landet. Om användaren väljer att dela beviset skickar Förhandsgranskningstjänsten beviset till förfarandeportalen via OOTS-noderna och användaren blir omdirigerad tillbaka dit.
Begreppet Förfarandeportal används i artikel 1.19 i genomförandeförordningen för det tekniska systemet för gränsöverskridande utbyte av bevis.
Genomförandeförordningens definition av begreppet är "webbsida eller mobilapplikation där en användare kan få tillgång till och utföra ett sådant onlineförfarande som avses i artikel 14.1 i förordning (EU) 2018/1724".
En förfarandeportal är i många fall en e-tjänst. Det är förfarandeportalen som anpassas för att användaren ska kunna hämta bevis.
EU-kommissionen tillhandahåller gemensamma tjänster (Common services), som innefattar en bevismäklare (Evidence broker), en datatjänstekatalog (Data service directory) och ett semantiskt register (Semantic repository).
I bevismäklaren finns information om vilka bevis som finns tillgängliga för utbyte och hur respektive bevis uppfyller beviskraven. Detta håller på att kartläggas inom EU. Läs mer om beviskartläggningen på sidorna
I datatjänstekatalogen finns information om var beviset finns, det vill säga vilken bevislämnande part som ska ta emot bevisförfrågan.
Bevislämnande parter behöver lägga upp information om sig själva och metadata om beviset, inklusive vilken tillitsnivå på eIDAS-identifiering som krävs för hämtning. Bevisbegärande parter behöver inte lägga in information om sina beviskrav i EU:s gemensamma tjänster, men har möjlighet att göra det. Inmatningen sker i ett verktyg som EU-kommissionen har tagit fram, och kommer att ske tillsammans med Digg när det är dags att ansluta till det tekniska systemet.
Det semantiska registret (Semantic repository) är under uppbyggnad.
I vilka format kan bevisen tillhandahållas?
Bevis kan utbytas via det tekniska systemet både i ostrukturerat (visuellt) format, såsom PDF-dokument och bilder, eller i strukturerat (maskinläsbart) format.
För strukturerade format behöver du som bevislämnande part även tillhandahålla bevisen i visuellt format, med undantag för de fall då beviset följer en EU-gemensam standard. I det fallet räcker det med att tillhandahålla det strukturerade beviset. Standarderna för strukturerade bevis bygger vidare på existerande sektorsspecifika informationsutbyten inom EU.
Bilder
- image/jpeg
- image/png
- image/svg+xml
Strukturerat data
- application/json
- application/xml
Ostrukturerat data
- application/pdf
Ditt svar hjälper oss att förbättra sidan
Senast uppdaterad: