När exklusiva rättigheter kan ges

Exklusiva rättigheter får endast ges för att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse

I öppna datalagens tredje kapitel regleras förutsättningarna för att ge exklusiva rättigheter för någon att vidareutnyttja data. I princip är det förbjudet att ge sådana rättigheter till någon, eftersom syftet med öppna data-direktivet är att ge fri tillgång till data där förutsättningarna för att vidareutnyttja data är densamma för alla (prop. 2021/22:225 s. 45).

Ett avtal som skulle kunna anses innehålla en exklusiv rätt att vidareutnyttja data är exempelvis att avtalsparten är den enda som har rätt att få ta del av data i vissa slags format från offentliga aktörer.

Att ha ett avtal i allmänhet med någon som vidareutnyttjare data innebär dock inte att det utgör en exklusiv rätt att vidareutnyttja data som är förbjuden, så länge det inte begränsar någon annans rätt att ta del av data (prop. 2021/22:225 s. 46).

Endast när det är nödvändigt för att en tjänst av allmänt intresse ska kunna tillhandahållas får en offentlig aktör ge någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja data, enligt 3 kap. 1 § öppna datalagen. Förbudet mot exklusiva avtal gäller alltså inte när det är nödvändigt för att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse. Med tjänst av allmänt intresse avses en tjänst som tillgodoser ett behov i det allmännas intresse och som inte endast riktar sig till en begränsad krets individer. Behovet ska inte vara av industriell eller kommersiell karaktär, se 1 kap. 18 § LOU. Ett exempel när det är nödvändigt att tillhandahålla en sådan tjänst är en situation där det är nödvändigt att ge en aktör en exklusiv rätt för att vissa data ska offentliggöras. (prop. 2021/22:225 s. 46) I öppna datadirektivets skäl 48 anges att så kan vara fallet om ingen kommersiell utgivare skulle offentliggöra informationen utan en sådan ensamrätt.

Om en offentlig aktör, ett offentligt styrt organ eller ett offentligt företag ingår ett avtal om exklusiv rätt att vidareutnyttja data så ska villkoren i det avtalet offentliggöras digitalt för allmänheten minst två månader innan de träder i kraft, enligt 3 kap. 1 § andra stycket öppna datalagen, och avtalet ska omprövas vart tredje år.

Andra avtal som begränsar vidareutnyttjande

Det finns också situationer där en offentlig aktör, ett offentligt styrt organ eller ett offentligt företag ingår avtal med en vidareutnyttjare, som i och för sig inte innehåller en exklusiv rätt, men som ändå begränsar möjligheten för andra än avtalsparterna att vidareutnyttja data. Sådana avtal regleras av 3 kap. 3 § öppna datalagen. Det kan röra sig om avtal där avtalsvillkoren sammantaget innebär en sämre möjlighet för andra vidareutnyttjare att få tillgång till data, genom praktiska eller rättsliga arrangemang (prop. 2021/22:225 s. 47). Vad sådana arrangemang kan vara i praktiken detaljeras inte av varken öppna data-direktivet, öppna datalagen eller propositionen. Utgångspunkten är dock att det ska röra sig om ett faktiskt avtal som har ingåtts mellan offentlig sektor och en vidareutnyttjare. Vad som bör vara ledande i bedömningen för om ett avtal omfattas av bestämmelsen är om avtalets innehåll på något sätt försämrar möjligheten för andra vidareutnyttjare att vidareutnyttja samma data, både uttryckligen och indirekt, där en helhetsbedömning bör göras.

Även sådana avtal ska göras tillgängliga digital senast två månader innan avtalet träder i kraft, och ska omprövas vart tredje år, enligt 3 kap. 3 § andra stycket öppna datalagen.

Särskilda regler för bibliotek, museer eller arkiv

Bestämmelserna om exklusiva avtal i 3 kap. 1–2 §§ öppna datalagen gäller inte för bibliotek, museer eller arkiv när de ger någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja data för att digitalisera en kulturresurs. Sådana avtalsvillkor ska dock också publiceras digitalt, och om avtals giltighetstid överstiger tio år så ska avtalet omprövas under det elfte året, och därefter vart sjunde år, enligt 3 kap. 4 § öppna datalagen.

Om ett bibliotek, museum eller arkiv har gett en sådan exklusiv rättighet måste de se till att, utan kostnad, får en kopia av de digitaliserade kulturresurserna. Den kopian ska sedan hållas tillgänglig så att även andra kan vidareutnyttja den, enligt 3 kap. 4 § andra stycket öppna datalagen.