Rekommendation om öppna licenser och immaterialrätt

Om denna rekommendation

Status och avgränsningar

Det är myndighetens eget val hur, för vad och när denna rekommendation ska tillämpas. Beträffande immaterialrättsligt skyddad information förutsätter det att myndigheten har skaffat sig tillräckliga rättigheter för att kunna välja att tillämpa rekommendationen. Myndigheten kan även avstå från att tillämpa rekommendationen vid tillfällen när det råder oklarhet kring rättsförhållanden eller omständigheterna i övrigt innebär att rekommendationen inte kan eller bör tillämpas. Det är myndighetens ansvar att tillämpning av rekommendationen för myndighetens information uppfyller de förutsättningar som krävs och sker i överensstämmelse med gällande lagstiftning.

Rekommendationen bör användas med försiktighet av myndighet för öppen licensiering av tredje mans immateriella rättigheter som upphovsrätt, närstående rättigheter eller handlingar som omfattas av industriell äganderätt till patent, design eller varumärke. Om ömsesidig och uttrycklig överenskommelse eller avtal träffas i uppdragsförhållande med tredje man som medger licensiering enligt denna rekommendation, bör sådan rättighet vara tydligt uttryckt och även rimligt avvägd mellan uppdragstagarens ensamrätt och den samhällsnytta som informationen kan bidra till. Rekommendationen bör därför inte uppfattas som begränsande för utomstående skapares, rättighetshavares och andra privata aktörers möjligheter att genom egna licensavtal dra nytta av sina rättigheter för ekonomisk vinning eller behålla kontrollen över sina rättigheter.

Rekommendationen innehåller endast en översiktlig beskrivning av öppna licenser för datorprogram.

Användare och föremål för rekommendationen

Rekommendationen är avsedd för kommuner, regioner och statliga myndigheter. I dokumentet refererar begreppet myndighet därmed till både statliga, regionala och kommunala myndigheter. I tillämpliga delar kan rekommendationen även användas i övrig offentlig sektor och av utbildningsanstalter eller forskningsinstitutioner.

Det är viktigt att understryka att rekommendationen ska vara ett stöd i myndigheters överväganden att välja öppna licenser och/eller hantera immateriella rättigheter med öppen tillgänglighet, återanvändning och vidareutnyttjande i fokus. Dokumentet är också tänkt att visa hur skyddssystemet som immaterialrätten medför skulle kunna användas av myndigheter i egen verksamhet för att undvika inlåsningseffekt och istället präglas av öppen tillgång.

Föremål för rekommendationen är den information av olika slag som skapas hos myndigheter, både den information som kan vara föremål för immaterialrättsligt skydd och den som är undantagen från skydd. Se mer under rubriken Myndigheters olika informationstyper om vilken information som kan vara föremål för rekommendationen.

Myndigheters återanvändning och vidareutnyttjande av andras information med öppen licens

På motsvarande sätt som en myndighet vill bidra till öppen tillgänglighet till information som har skapats hos myndigheten, kan det finnas intresse för myndigheten att återanvända och vidareutnyttja andras information med öppen licens i sin egen verksamhet. Vilken typ av information det kan handla om beror främst på användningsområdet. Ett komplement av sådan information jämte myndighetens egen information kan vara både ändamålsenlig samt kostnads- och tidseffektiv. Förutsättningen är att valet av licenstyp stämmer överens med användningsområdet och att eventuella användningsbegränsningar i övrigt, exempelvis av integritetsskäl, inte föreligger eller redan har förebyggts av myndigheten.

Varför öppna licenser och märkningar behövs

“För att data ska vara öppen bör den vara tillgänglig (det innebär vanligen att den publiceras på nätet) och licensieras för att alla ska få tillgång till, använda och dela. Utan en licens är uppgifterna inte riktigt öppna. En licens berättar för alla att de kan komma åt, använda och dela dina data. Om du inte har en licens kan data vara allmänt tillgängliga, men användarna har inte tillstånd att komma åt, använda och dela den enligt upphovsrätts- eller databaslagarna.”

Så presenteras anledningen till att öppna licenser behövs på data.europe.eu

Single access point to European data (data.europa.eu) Länk till annan webbplats.

I kombination med öppna data kan öppet licensierad eller märkt myndighetsinformation bidra till såväl ökad innovationskraft för företag, som samhällsekonomiska effekter för allmänheten. Det förutsätter att användaren förstår innebörden av öppen licensiering och märkning och hur vidareanvändning därmed kan ske.

Creative Commons, CC

Creative Commons, CC, är ett maskinläsbart licensverktyg framtaget och förvaltat av en amerikansk ideell organisation med samma namn. Syftet är att göra möjligt för skapare och kreatörer att dela med sig av sina verk eller prestationer som är föremål för upphovsrätt eller närstående rättigheter, helt eller delvis efter eget önskemål i digital form. Verktyget innehåller även två märkningar som innebär en upplysning för användaren att verket antingen inte längre är skyddat av upphovsrätt eller att skaparen helt avstår från sin upphovsrätt till verket.

Genom den tydliga information som Creative Commons.org tillhandahåller i sina maskinläsbara licens- och märkningstyper och det erkännande som Creative Commons har fått internationellt finns det anledning för svenska myndigheter att anta dem som gemensam modell för öppen tillgänglighet, återanvändning och vidareutnyttjande.

Creative Commons (creativecommons.org) Länk till annan webbplats.

Möjligheten att licensiera information med maskinläsbara öppna licenser är inte bara av intresse för offentlig förvaltning i Sverige. I en rapport från 2019, Reuse policy - A study on available reuse implementing instruments and licensing considerations, konstaterar EU-kommissionens utredare att öppna licenser enligt Creative Commons-modellen är ett effektivt licensverktyg för öppen tillgänglighet till EU-kommissionens egen information. Utredningen resulterade i EU-kommissionens beslut att anta Creative Commons-licenstypen CC BY 4.0 som ny standardlicens för tillgängliggörande av sin information.

• EU-kommissionens rapport (europa.eu) Länk till annan webbplats.
• EU-kommissionens beslut (europa.eu) Länk till annan webbplats.

Nedan följer en beskrivning av Creative Commons samtliga licenstyper och märkningar och vad myndigheter bör känna till om dessa utifrån följande kategorier:

• Licenstyperna enligt version 4.0
• Märkningarna om public domain
• Bra att känna till om CC-licenser och märkningar

Licenstyperna enligt version 4.0

Märkning om public domain

Bra att känna till om CC-licenser och märkningar

• Creative Commons bygger på frivillighet, egen vilja och ömsesidig respekt.
• Creative Commons innehåller eller innebär ingen straffsanktionering.
• Det är bara den som har skapat verket eller prestationen eller har skaffat tillräckliga rättigheter att vidarelicensiera verket eller prestationen som kan bestämma vilken CC-licens som ska gälla. Att märka sitt verk eller prestation med CC0 kan normalt bara ske av skaparen själv, men det kan även ske av myndigheten i de fall det handlar om en prestation som myndigheten är en framställare av, dvs. databaser, eller om CC0 används för myndighetsinformation som inte är föremål för upphovsrättsligt skydd. Att märka ett verk eller prestation med PDM kan ske av vem som helst, under förutsättning att skyddstiden har löpt ut eller det inte finns någon känd upphovsrätt som gäller.
• Det är bara CC BY-licensen och märkningarna CC0 och PDM som innebär öppen tillgång till ett verk eller prestation som innebär att användaren inte är begränsad i sin användning av verket eller prestationen eller för egna bearbetningar av dessa. Som öppen licens räknas även CC BY-SA räknas, men den licenstypen förhindrar samtidigt att någon annan CC-licens kan väljas för bearbetningar av originalverket eller prestationen. Resterande licenstyper innebär på olika sätt en villkorad användning och kallas därför för delningslicenser.
• CC-licenser och märkningarna är svåra att ändra över tid. Det innebär att vald licens eller märkning normalt gäller utan tidsbegränsning. Om en ny licenstyp ändå väljs av skaparen eller någon som har skattat tillräckliga rättigheter har användare som redan tagit del av den ursprungliga licenstypen rätt att följa den. Den nya licensen blir dock styrande för all information som läggs till i informationsmängden.
• CC-licenserna eller märkningarna tar inte hänsyn till integritetsskydd eller motsvarande lagstiftning. Exempel; ett fotografi med licenstypen CC BY som föreställer en identifierbar person som är i livet kan därför innebära en begränsning för återanvändning och vidareutnyttjande på grund av integritetsskyddslagstiftningen.
• CC-licenser och märkningar av information som innehas av myndighet står inte i motsatsförhållande till offentlighetsprincipen om valet av CC-licens eller märkning sker utifrån vad informationsinnehållet tillåter enligt gällande lag. Offentlighetsprincipen innebär rätt för var och en att ta del av allmänna handlingar. Den omfattar däremot inte alltid rätt för allmänheten att återanvända och vidareutnyttja samma handling utan begränsning. Innehåller exempelvis informationen sekretessbelagda uppgifter eller vissa verk som skyddas av upphovsrätten måste hänsyn tas av myndigheten till sådan lagstiftning vid val av CC-licens, även om utlämnande av allmän handling ändå kan ske i det senare fallet. Läs mer i avsnittet Immaterialrätt - Upphovsrätt/Inskränkningar i ensamrätten och i avsnittet Myndigheters olika informationsmängder/Sekretessbelagda uppgifter.
• CC BY-NC kan vara svårtolkad för myndigheter med affärsverksamhet. Det är inte helt klarlagt att sådan myndighets eget återanvändning och vidareutnyttjande av annans material med den licenstypen är tillåten.
• CC-licenser och märkningar ger bara de juridiska förutsättningarna för återanvändning och vidareutnyttjande. Det innebär exempelvis inte att licenserna eller märkningarna garanterar att sakinnehållet i det som licensierats eller märkts är korrekt.

Licenser för datorprogram och databaser

Här beskrivs andra öppna licenser som relaterar till datorprogram och databaser.

Öppen källkod för datorprogram

I upphovsrättslagen finns bestämmelser om skydd för datorprogram. Datorprogram tillhör egentligen verkskategorin litterära verk, men nämns som egen kategori i upphovsrättslagens inledande bestämmelse.

Skyddet gäller främst källkoden och objektskoden, men kan även omfatta andra stadier eller delar av ett datorprogram. Läs mer om det upphovsrättsliga skyddet för datorprogram i avsnitt Immaterialrätt - Upphovsrätt/ Särskilt om datorprogram.

Här hittar du information och länkar om öppen källkod för datorprogram:

• Open Source Initiative (opensource.org) Länk till annan webbplats.
• European Union Public Licence (eupl.eu) Länk till annan webbplats.
• Joinup Licensing Assistant (joinup.ec.) Länk till annan webbplats.

Öppen licens för databaser

Databaser skyddas som närstående rättigheter i upphovsrättslagen. Skyddet gäller för framställaren av databas och förutsätter att databasen antingen är en sammanställning av ett stort antal uppgifter eller är ett resultat av väsentlig investering. En databas som utgör ett individuellt skapande eller består av litterära eller konstnärliga verk kan även anses vara ett upphovsrättsligt skyddat verk. Läs mer om det upphovsrättsliga skyddet för databaser i avsnitt Immaterialrätt - Upphovsrätt/ Särskilt om databaser.

Här hittar du information och länk till öppen licens för databaser:

Open Data Commons (opendatacommons.org) Länk till annan webbplats.

Märkning med Rights Statements

År 2016 lanserade den EU-finansierade samarbetsorganisationen Europeana en modell för att märka rättighetsstatus på vanligtvis inkommen information och handlingar som en myndighet eller institution har digitaliserat och förvaltar. Märkningsmodellen som kallas Rights Statements, skapades i ett projekt som Europeana drev under samma namn tillsammans med Creative Commons, Digital Public Library of America och Kennisland. Modellen är främst intressant för kulturarvssektorn som kan ha behov av att kategorisera sådan information och samtidigt tydligt visa utåt vilken rättighetsstatus som gäller.

• Europeana (europeana.eu) Länk till annan webbplats.
• RightsStatements.org Länk till annan webbplats.
• Digital Public Library of America (dp.la) Länk till annan webbplats.
• Kennisland (kl.nl) Länk till annan webbplats.

Rights Statements består av sammanlagt tolv märkningar som visar vilken rättighetsstatus som gäller för materialet. Dessa är indelade i tre kategorier; In copyright, No copyright och Other. Bland märkningarna under kategorin In copyright kan nämnas Orphan works (herrelösa verk) och Educational Use Permitted (uteslutande utbildningssyfte). Exempel på märkningar under kategorin No copyright är Contractual Restrictions (avtalsbegränsningar) och Non-commercial use (Icke-kommersiellt nyttjande). I kategorin Other finns bland annat märkningarna Copyright not evaluated (upphovsrätten inte utvärderad) och No known copyright (ingen känd upphovsrätt).

Rights Statements är till skillnad från merparten av de licenser och märken som Creative Commons själva har tagit fram, något som myndigheten på egen hand kan märka informationen med. Med vetskap om vilken rättighetsstatus som gäller för informationen kan sedan användare avgöra om eller hur återanvändning och vidareutnyttjande kan ske.

Immaterialrätt - allmänt

Immaterialrätt är samlingsbegreppet för flera olika immateriella rättighetstyper. De största och mest välkända är de fyra lagstadgade rättigheterna; patenträtt, varumärkesrätt, mönsterskydd eller designrätt och upphovsrätt. Dessa rättigheter är till för att skydda unika idéer, tekniska lösningar, innovationer, utformningar, kännetecken, skapade verk och prestationer av olika slag.

Här följer en beskrivning av de fyra immaterialrättigheter som nämns ovan. Först nämns de tre registrerbara immateriella rättigheterna, dvs. patenträtt, varumärkesrätt och designrätt. Därefter nämns den immateriella rättighet som inte är registreringsbar, dvs. upphovsrätten.

Av störst intresse för den här rekommendationen, med tanke på vilken slags information som skapas av myndigheter, är upphovsrätten. Det kan även finnas tillfällen när en myndighet skapar och utvecklar en uppfinning som skulle kunna bli föremål för patentskydd.

I beskrivningen nedan framgår föremålen för respektive rättighet, förutsättningarna för skydd och innebörden av rättigheten. Mest utförlig är beskrivningen av upphovsrätten, med särskilda rubriker för undantagen och inskränkningarna i ensamrätten. Beskrivningen är främst skriven utifrån ett myndighetsperspektiv.

Immaterialrätt - Patenträtt

Här beskrivs mer om följande aspekter av patenträtten som är en typ av immaterialrätt:

• Föremålet för och innebörden av patenträtt
• Förutsättningar för skydd

Föremålet för och innebörden av patenträtt

Patenträtt är en ensamrätt att utnyttja en uppfinning. Det innebär att ingen annan får tillverka, sälja eller importera den utan att ägaren till patentet har gett tillstånd. Ansökan om patent sker hos PRV.

Förutsättningar för skydd

För att en uppfinning ska gå att patentera måste den uppfylla vissa villkor. Uppfinningen ska vara ny, ha uppfinningshöjd, ha teknisk effekt och vara industriellt tillämpbar. Nyhetskravet innebär att uppfinningen inte får vara känd sedan tidigare när patentansökan lämnas in. Det spelar ingen roll vem det är som har gjort den känd eller hur det har skett. Om nyheten är röjd innebär det hinder för registrering. Att uppfinningen ska ha uppfinningshöjd innebär att den ska skilja sig väsentligt från allt som är känt sedan tidigare. Om lösningen ligger nära till hands för någon som är kunnig på uppfinningens teknikområde kan det innebära hinder för registrering. Uppfinningen måste kunna tillämpas industriellt. Det betyder att den ska lösa ett problem med hjälp av teknik som fungerar enligt naturlagarna.

• Frågor och svar om patent (prv.se) Länk till annan webbplats.
• Patentlagen (riksdagen.se) Länk till annan webbplats.

Immaterialrätt - Varumärkesrätt

Här beskrivs mer om följande aspekter av varumärkesrätten som är en typ av immaterialrätt:

• Innebörden av varumärkesrätt
• Föremålen för varumärkesrätt
• Förutsättningar för skyddet

Innebörden av varumärkesrätt

Varumärkesrätt är en ensamrätt att använda ett registrerat eller inarbetat varumärke. Det innebär att ingen annan får nyttja samma eller snarlikt varumärke i näringsverksamhet utan tillstånd från varumärkesinnehavaren. Ansökan om registrerat varumärkesskydd sker hos PRV.

Föremålen för varumärkesrätt

Ett varumärke är ett kännetecken för ett företag, en vara eller tjänst. Varumärket kan bestå av ord, figurer, bokstäver, siffror, personnamn, slogans, ljud eller kombinationer av dessa. Det kan också vara en specifik utformning av själva varan.

Förutsättningar för skyddet

För att ett varumärke ska kunna registreras måste varumärket vara unikt, uppfattas som kännetecken för en viss vara eller tjänst, ha förmåga att särskilja sig från och inte kunna förväxlas med andra varumärken. Varumärket får däremot inte beskriva varan eller tjänsten med ord. Då anses det inte vara tillräckligt unikt eller särskiljande. Kännetecken anses förväxlingsbara om de liknar varandra och syftar på samma eller liknande varor och tjänster.

• Frågor och svar om varumärke (prv.se) Länk till annan webbplats.
• Varumärkeslagen (riksdagen.se) Länk till annan webbplats.

Immaterialrätt - Mönsterrätt/Designrätt

Här beskrivs mer om följande aspekter av mönster- och designrätten som är en typ av immaterialrätt:

• Föremålen för och innebörden av rättigheten
• Förutsättningar för skydd

Föremålen för och innebörden av rättigheten

Mönsterrätt är en ensamrätt att använda en produkts registrerade utseende eller en form. Mönsterskydd kallas oftast för design, som är en ensamrätt till en produkts eller en produktdels utseende. Ensamrätten innebär att ingen annan får tillverka, sälja eller importera kopior av den skyddade designen. Ansökan om mönsterskydd sker hos PRV.

Förutsättningar för skydd

För att en produkt ska kunna omfattas av mönsterskydd måste dess utseende (design) vara nytt och särpräglat. En design är ny om den skiljer sig från all tidigare offentliggjord design. Designen får inte vara så enkel att den räknas som en form som andra ska kunna få använda, som en triangel eller cirkel. I sådant fall anses inte designen vara tillräckligt särpräglad.

Ett produkts mönster eller design kan även vara konstnärligt utformat på sätt som innebär att det även kan vara skyddat som upphovsrättsligt verk. Produkten är då dubbelt skyddad, om inte designern väljer bort registrering av designskydd.

• Frågor och svar om design (prv.se) Länk till annan webbplats.
• Mönsterskyddslagen (riksdagen.se) Länk till annan webbplats.

Immaterialrätt - Upphovsrätt

Här beskrivs mer om följande aspekter av upphovsrätten som är en typ av immaterialrätt:

• Föremålen för och innebörden av upphovsrätt
• Förutsättningar för skydd
• Undantag
• Inskränkningar i ensamrätten
• Särskilt om datorprogram
• Särskilt om databaser

Föremålen för och innebörden av upphovsrätt

Upphovsrätt är en ensamrätt att använda skapade litterära och konstnärliga verk av olika slag. Det kan handla om skönlitterära verk, musikverk, scenkonst, fotografiska verk och andra alster av bildkonst, datorprogram, filmverk, byggnadskonst, brukskonst etc. Upphovsrätt kallas även för copyright, vilket är det engelska begreppet. Upphovsrätten innebär att ingen annan får kopiera eller göra det skapade verket tillgängligt för allmänheten utan att först ha fått tillstånd från upphovspersonen. Den här delen av upphovsrätten kallas den ekonomiska rätten. Den ekonomiska rätten kan övergå helt eller delvis till någon annan som då kallas för rättighetshavare.

Upphovsrätten innebär även att upphovspersonen ska namnges när verket används enligt god sed, vilket innebär att namnet alltid ska anges när det är tekniskt eller praktiskt möjligt, och att slippa få sitt verk bearbetat på ett kränkande sätt eller hitta sitt verk i kränkande sammanhang. Den här delen av upphovsrätten kallas den ideella rätten. Den ideella rätten är tvingande rätt och därför inte överlåtbar. Det är bara upphovspersonen själv som kan välja att avstå från sin ideella rätt vid enstaka tillfällen. Till den ideella rätten hör även att källan ska anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att verket inte får ändras mer omfattande än ändringen kräver.

Förutsättningar för skydd

Upphovsrättsskyddet för ett skapat verk är formlöst. Det innebär att skyddet uppstår automatiskt redan när verket har skapats och behöver inte registreras för att gälla. För att något som skapas ska få upphovsrätt krävs det att verkshöjd uppnås. Det som skapas måste vara särpräglat och personligt utformat för att ha verkshöjd och kallas då verk.

Skyddstiden för verk gäller under skaparens levnad fram till och med det sjuttionde året efter hens dödsår. Efter upphovspersonens död övergår rättigheterna till annan genom arv eller testamente.

När skyddstiden har upphört kan verket normalt nyttjas av någon annan utan begränsning. Om användningen skulle ske på ett sätt som är kränkande både för verket i sig och utifrån allmänna kulturintressen, exempelvis genom grov vandalisering eller i sammanhang som är stötande, kan användningen förbjudas vid vite av domstol. Sådan talan kan föras av Svenska Akademien, Musikaliska Akademien och Akademien för de fria konsterna, inom sina respektive områden. Det här skyddsliknande ingripandet kallas för klassikerskyddet.

Upphovsrättslagen omfattar även skydd för s.k. närstående rättigheter. Det handlar om närliggande prestationer som framföranden av olika slag, ljud- och bildupptagningar, tv-utsändningar, databaser, fotografer etc. Skyddet för närstående rättigheter är mycket likt det skydd som gäller för verk. Skyddstiden beräknas däremot på annat sätt och är även kortare än den för skyddade verk.

Det upphovsrättsliga skyddet för fotografier regleras på två ställen i lagen. Det ena handlar om fotografier med verkshöjd, dvs. fotografiska verk. Det andra handlar om fotograferandet som närstående rättighet när fotografisk bild uppstår genom framställning, oavsett teknik. Teoretiskt innebär det att en fotograf alltid har skydd för sin bild som närstående rättighet. Om fotografiet anses ha verkshöjd är det även skyddat som fotografiskt verk. Som nämns ovan är skyddet för fotografisk bild mycket likt den som gäller för fotografiskt verk. Skyddstiden är dock kortare för fotografisk bild och gäller under femtio år från det år den fotografiska bilden framställdes.

Undantag

En stor del av den information som skapas hos myndighet är undantagen från upphovsrättsligt skydd. Det handlar om författningar, beslut, yttranden och officiella översättningar av sådan information. Dessa typer av information är ofta allmän handling. Om en allmän handling innehåller särskilda kategorier av skapade verk, är däremot upphovsrätten intakt för verken. Verkskategorierna som räknas upp i bestämmelsen är kartor, alster av bildkonst (inkl. fotografiska verk), musikverk och diktverk. Läs mer om upphovsrättsligt skyddade verk i allmän handling i avsnitt Myndigheters olika informationstyper/Allmänna handlingar.

Inskränkningar i ensamrätten

Det finns ett flertal inskränkningar i upphovspersonens ensamrätt som gäller just myndigheters möjligheter att återanvända eller vidareutnyttja skyddade verk. I de flesta fall måste verket vara offentliggjort. Ett undantag från det kravet gäller framställning och spridning av exemplar för arkivmyndigheter och bibliotek, exempelvis att tillgodose lånesökandes önskemål.

Övriga inskränkningar som gäller specifikt myndigheter är i korthet:
Framställning av exemplar och överföring av verk till allmänheten vad gäller litterära verk i skrifter och av filmverk som anses vara s k herrelösa verk. Inskränkningen gäller bibliotek, utbildningsanstalter, muséer, arkiv och institutioner för film- och ljudarvet.

Framställning av exemplar till personer med funktionsnedsättning.

Offentligt framförande av verk, inklusive filmverk och sceniska verk, vid tillfällen där framförandet av verket inte är det huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och det sker utan förvärvssyfte.

Bland inskränkningarna finns även bestämmelser om verk som har inkommit till myndigheten och förekommer i offentliga debatter, utfrågningar m. I en angränsande inskränkning handlar det istället om rätten för var och en att återge verk som ingår i handlingar som har upprättats av myndighet. Rätten att återge allmän handling som är upprättad hos svensk myndighet gäller även handlingar som är av annat slag än författningar, beslut, yttranden och officiella översättningar. Om det sker en återgivning som inte har samband med myndighetens verksamhet eller redogörelse för ett mål eller ärende har upphovspersonen rätt till ersättning. Om den upprättade handlingen däremot innehåller kartor, tekniska förebilder, datorprogram, verk som skapats för undervisning, verk som är resultatet av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst (inkl. fotografiska verk), musikaliska verk, diktverk eller verk som myndigheten tillhandahåller i samband med affärsverksamhet, gäller inte rätten att återge sådana verk.

Allmänna handlingar som innehåller ovan nämnda typer av verk ska ändå tillhandahållas av myndigheten på begäran på samma sätt som andra allmänna handlingar. Läs mer i avsnitt Myndigheters olika informationstyper/Allmänna handlingar.

Särskilt om datorprogram

En av de senast tillkomna verkstyperna i upphovsrättslagen är datorprogram. Skyddet har sitt ursprung i det s.k. datorprogramdirektivet från år 1990. Där framgår också att datorprogram ska räknas som en typ av litterära verk. Vad som anses vara datorprogram framgår inte av lagen. Istället hänvisas ofta till en definition som skapades av WIPO i början av 70-talet; “a set of instructions capable, when incorporated in a machine-readable medium, of causing a machine having information-processing capabilities to indicate, perform or achieve a particular function, task or result”.

WIPO (wipo.int) Länk till annan webbplats.

Skyddet för datorprogram gäller främst programspråkets källkod eller den maskinläsbara objektskoden, men även andra stadier av datorprogrammet som förberedande designmaterial och gränssnitt kan omfattas av skyddet. Förutsättningen för skydd är att datorprogrammet uppnår verkshöjd.

Skyddet för datorprogram i upphovsrättslagen innebär att vissa inskränkningar är mer begränsade än för andra typer av verk. Som exempel kan nämnas att kopiering för eget privat bruk inte gäller datorprogram.

Vad gäller skapandet av datorprogram i anställningsförhållande gäller också en annan utgångspunkt än för övriga verkstyper. När ett datorprogram skapas av arbetstagaren som ett led i arbetsuppgifterna eller efter instruktion av arbetsgivaren övergår upphovsrätten automatiskt till arbetsgivaren, om de inte har kommit överens om annat. Rättighetsövergången till arbetsgivaren anses även gälla den ideella rätten.

Särskilt om databaser

Som nämns ovan omfattar upphovsrättslagen även skydd för närstående rättigheter. Det handlar om närliggande prestationer som inte bara har skett av fysiska personer, utan även juridiska personer. Bland dessa närstående rättigheter finns bestämmelsen om skydd för framställare av kataloger, som efter att det s.k. databasdirektivet från år 1996 lades in i svenska upphovsrättslagen, även inkluderar databaser. Bestämmelsen gäller därmed informationssamling oavsett vilken form den har.

Databasskyddet handlar om två typer av databaser. Den ena typen av databas är en sammanställning av ett stort antal uppgifter och den andra typen är resultatet av en väsentlig investering. Investering i det här sammanhanget handlar inte bara om pengar, det kan även vara fråga om betydande insatser för ett kvalitativt urval eller sammanställning. I båda fallen har framställaren ensamrätt att skapa kopior av databasen och göra dem tillgängliga för allmänheten.

Skyddet för databas gäller i femton år fram det år den framställdes. Om databasen görs tillgänglig för allmänheten under den tiden räknas skyddstiden istället från det år när databasen först gjordes tillgänglig.

En databas kan även helt eller delvis anses vara ett upphovsrättsligt skyddat verk. Då handlar det om individuellt skapade sammanställningar som uppnår verkshöjd, ofta som litterära verk, eller att sammanställningen består av upphovsrättsligt skyddade verk. I dessa fall uppstår skyddet hos den (fysiska) person som har skapat databasen och följer samma bestämmelser som gäller för andra upphovsrättsligt skyddade verk. Det upphovsrättsliga skyddet kan övergå till framställaren om skaparen och framställaren har avtalat om det. Läs mer om att avtala om immaterialrätt nedan.

• Frågor och svar om upphovsrätt (prv.se) Länk till annan webbplats.
• Upphovsrättslagen (riksdagen.se) Länk till annan webbplats.

Att avtala om immaterialrätt

Att avtala om immaterialrätt är något som angår myndigheter i allra högsta grad. I synnerhet om myndigheten ska kunna tillgängliggöra informationen genom öppna licenser. För myndigheten handlar det om att det som skapas hos myndigheten ska bidra till samhällsnytta, inte enbart gagna den egna verksamheten. Det finns därför anledning för myndigheten att se till att myndigheten har avtalat om rätten att kunna låta andra återanvända och vidareutnyttja informationen.

Till skillnad från de registrerade immaterialrätterna som patent, varumärke och design, där rättigheten tillfaller den fysiska eller juridiska person som ansöker om skydd, exempelvis en myndighet, uppstår det upphovsrättsliga skyddet hos den fysiska person som har skapat ett verk eller en prestation. Det innebär att myndigheten kan behöva avtala med skaparen om övergång av upphovsrätten (den ekonomiska rätten), för att myndigheten ska kunna låta utomstående återanvända eller vidareutnyttja de verk och prestationer som har skapats hos myndigheten. Det gäller inte bara verk och prestationer som har skapats efter beställning eller uppdrag från myndigheten. Det kan även gälla anställda och andra med anställningsliknande förhållanden på myndigheten.

I de fall en uppfinning eller ett mönster skapas hos myndigheten av en anställd eller någon med anställningsliknande förhållanden kan myndigheten även behöva avtala om rätten att hantera uppfinningen eller mönstret på det som rekommenderas i avsnitt Rekommendation för offentliga aktörer/Hantering av uppfinning eller mönster som skapats hos myndighet.

En utgångspunkt när det handlar om upphovsrätt i arbetsförhållanden är att arbetsgivaren inte enbart genom att anställa någon därmed också övertar upphovsrätten till det som den anställde skapar. En överenskommelse mellan arbetsgivare och den anställde skaparen ska tolkas restriktivt till skaparens fördel och kan bara avse sådan användning som kunde förutses med viss säkerhet när verket skapades, den s.k. specifikationsprincipen. Den här tolkningsprincipen ska även användas vid oklara avtalsförhållanden i andra sammanhang.

Enligt en utvecklad och erkänd s.k. tumregel har arbetsgivaren däremot rätt att nyttja det som den anställde har skapat i tjänsten och på arbetstid inom ramen för sitt normala verksamhetsområde. Utgångspunkten är det verksamhetsområde som gällde vid tidpunkten för när verket eller prestationen skapades eller som då rimligen kunde förutses. Den här tumregeln innebär att upphovsrätten kvarstår hos den anställde, men ger arbetsgivaren en parallell rätt att utnyttja det som har skapats i sin egen verksamhet. Tumregeln inkluderar däremot inte arbetsgivarens möjlighet att upplåta rätt till tredje man att återanvända eller vidareutnyttja samma verk eller prestation, om det inte är en del av arbetsgivarens verksamhetsområde. Tumregeln rymmer med andra ord inte arbetsgivarens rätt att licensiera den anställdes verk eller prestation med öppna eller delningslicenser. En sådan rätt behöver troligen arbetsgivaren avtala om med den anställde. Det sker lämpligast i anställningsavtal eller som tillägg till anställningsavtal. På en del verksamhetsområden regleras upphovsrätten redan i kollektivavtalet. För en myndighet kan det vara klokt att avtala om upphovsrätten med anställda och inte enbart luta sig mot eventuell sedvänja eller praxis.

Avtal om övertagande av upphovsrätt gäller bara den ekonomiska rätten. Den ideella rätten, rätten att bli namngiven som skapare och rätten att slippa hitta sina verk och prestationer i kränkande sammanhang eller i kränkande bearbetad form, är inte överlåtbar. Den ideella rätten kan bara skaparen själv avsäga sig och då vid enstaka tillfällen. Anledningen är att den ideella rätten är tvingande lagstiftning till skaparens fördel.

Från den huvudregel i anställningsförhållanden som tumregeln innebär finns ett undantag som gäller skapande av datorprogram. Det regleras även i en särskild bestämmelse i upphovsrättslagen. Om skapandet av ett datorprogram är ett led i arbetstagarens arbetsuppgifter eller efter arbetsgivarens instruktioner, övergår rätten automatiskt till arbetsgivaren. Det finns mycket som talar för att det även gäller den ideella rätten. Övergången av upphovsrätten till datorprogram i anställningsförhållanden gäller om inget annat har avtalats.

För anställda på olika typer av utbildningsanstalter finns en särskild föreskrift som gäller arbetstagares uppfinningar. Den lagen innebär att lärare och andra som är verksamma på universitet, högskolor och andra utbildningsanstalter själva äger rätten till sina uppfinningar. På upphovsrättsområdet har det utvecklats en motsvarande praxis som kallas för lärarundantaget. Det handlar om de verk och prestationer som läraren skapat, som inte har skett som ett led i anställningsförhållandet eller på beställning av arbetsgivaren. Rätten till dessa verk och prestationer uppstår och kvarstår hos läraren.

Lag om rätten till arbetstagares uppfinningar (riksdagen.se) Länk till annan webbplats.

Myndigheters olika informationstyper

Myndigheter hanterar en omfattande mängd information av olika slag. Hur informationen får och ska hanteras och av vem regleras i lagstiftning som de flesta på myndigheter är väl bekanta med. Av betydelse för denna rekommendation är främst information som har skapats hos myndighet och räknas som upprättad handling.

Här beskrivs följande myndigheters olika informationstyper och hur de kan och ska hanteras utifrån gällande lagstiftning:

• Allmänna handlingar
• Sekretessbelagda uppgifter
• Immaterialrättsligt skyddad information
• Data

Allmänna handlingar

En handling är en framställning i skrift eller bild eller en upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas med hjälp av tekniskt hjälpmedel. En allmän handling är antingen en handling som har upprättats hos eller inkommit till myndigheten. Den allmänna handlingen ska vara förvarad hos myndigheten.

En upprättad handling har expedierats eller sänts iväg, men kan också anses upprättad när det ärende den hör till är slutbehandlat hos myndigheten eller har justerats eller färdigställts på annat sätt. För en handling som varken expedieras eller hör till något ärende anses enligt huvudregeln upprättad för när den har fått sin slutliga utformning.

En inkommen handling har enligt huvudregeln kommit in till en myndighet när handlingen har anlänt till myndigheten eller tagits emot av behörig person.

Undantag från allmänna handlingar är bland annat tekniska bearbetningar, säkerhetskopior, handlingar i bibliotek och enskilda arkiv (biblioteksregeln). Även handlingar som har skapats under tiden något har handlagts, på väg mot ett slutgiltigt dokument, anses inte som allmän handling. Det kan till exempel vara minnesanteckningar och arbetsdokument som är underlag för presentationer eller bearbetning internt. De sistnämnda exemplen är bara allmän handling om de har arkiverats tillsammans med ett slutbehandlat ärende och anses avgörande underlag för hur ärendet har handlagts.

Allmänna handlingar kan innehålla upphovsrättsligt skyddade verk. Det handlar om kartor, alster av bildkonst (troligen även fotografiska verk och bilder), musikaliska verk och diktverk. Även om en allmän handling skyddas av upphovsrätt har den som begärt ut handlingen rätt att ta del av den. Det innebär inte att den som begär ut den allmänna handlingen även har rätt att nyttja det som är upphovsrättsligt skyddat i handlingen.

Sekretessbelagda uppgifter

Sekretessbelagda uppgifter har alltid stöd i sekretesslagstiftningen. Där står vilka uppgifter som är sekretessbelagda och inte får lämnas ut. Om en allmän handling begärs ut ska det alltid göras en bedömning av om handlingen innehåller sekretessbelagda uppgifter. Om något anses vara sekretessbelagt kan ändras med tiden.

Sekretess kan gälla för upphovsrättsligt skyddat verk som är en allmän handling som det kan finnas kommersiellt intresse för. Sekretessen kan trots det röjas om det kan ske utan att upphovspersonen eller rättighetshavaren lider skada. Det får däremot inte handla om verk som inte tidigare har offentliggjorts, kommit in till myndigheten utan samtycke från upphovspersonen och rättighetshavaren eller att röjande av sekretessen innebär någon form av upphovsrättsligt förfogande.

Immaterialrättsligt skyddad information

Som ett led i främst sin informations- och kommunikationsverksamhet skapas det ofta en mängd upphovsrättsligt skyddade verk eller prestationer hos en myndighet. Det kan handla om fotografi, illustration, film/video, kartor, ljudupptagning (exempelvis podcast), rapporter och andra texter som kan anses tillräckligt originella, presentationer, databaser, datorprogram m. Merparten skapas ofta på myndigheten som ett led i anställningens arbetsuppgifter. Ibland skapas verk eller presentationer på den anställdes eget initiativ och kanske vid sidan av ordinarie arbetsuppgifter, men fortfarande inom anställningen och på arbetstid.

Från den information som kan anses ha upphovsrättsligt skydd som skapas på myndighet ska skiljas den information som enligt upphovsrättslagen inte har skydd. Läs mer om dessa typer av information i avsnitt Immaterialrätt - Upphovsrätt/Undantag.

I vissa fall skapas det uppfinningar eller mönster/design på en myndighet. Det kan handla om en ny teknisk lösning eller design som kanske i första hand har skapats för att möta ett behov som har uppstått i organisationen, men kan även vara tänkt för användning av andra utanför myndigheten. Uppfinningar av det här slaget har inte ett automatiskt immaterialrättsligt skydd på samma sätt som upphovsrättsskyddade verk. Istället krävs registrering hos PRV för patenträttsligt skydd.

I likhet med bland annat näringslivet och organisationer använder myndigheter kännetecken av olika slag som även kan bli föremål för varumärkesregistrering. Det kan exempelvis handla om logotyper, namngivna verksamhetsområden eller projekt och slogans som myndigheten har skapat och vill väcka kännedom om externt. Skyddet för kännetecken uppstår inte automatiskt, utan kräver registrering hos PRV för varumärkesrättsligt skydd.

Data

På Sveriges dataportal, som samordnar och tillgängliggör data och API:er som tillhandahålls av offentliga, privata och civilsamhällsorganisationer, framgår följande; “Data är en nationell resurs för samhällets, näringslivets och den offentliga sektorns utveckling. Det är en väg till transparens, innovation och tillväxt som gynnar hela samhället som skapas av medborgarna, näringslivet och myndigheter tillsammans.”

Sveriges dataportal (dataportal.se) Länk till annan webbplats.

I princip är all information från myndigheter data som är processad och lagrad på myndighetens datorer och i myndighetens databaser. Det kan handla om texter, bilder, statistik, videoklipp, datorprogram och annan sorts data som skapats i verksamheten. Information anses vara slutprodukten av bearbetad eller behandlad data.

Enligt lagkommentaren till 2 kap 3 § i Tryckfrihetsförordningen (Karnov/Juno) kan data och datamängder anses vara handlingar; “Som handlingar anses enligt paragrafen också upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Hit hör t.ex. upptagningar på usb-minnen, dvd-skivor eller magnetband. En speciell sorts upptagning är upptagning för automatiserad behandling. Härmed avses uppgift som är fixerad på någon form av datamedium och som antingen finns i eller kan matas in i en dator, se Bohlin, 2015 s. 40. En upptagning för automatiserad behandling kan bestå av allt från enstaka uppgifter till mycket stora informationssamlingar. Varje konstellation av sakligt och logiskt sammanhängande uppgifter ses som en upptagning för sig (prop. 1975/76:160 s. 90). Det är alltså, när det gäller upptagningar, informationsinnehållet som betraktas som en handling, se prop. 1990/91:60 s. 22. Den avgörande skillnaden mellan pappershandlingar och andra handlingar brukar sägas vara att begreppet handling i traditionell miljö tar sikte på bäraren av informationen medan de IT-baserade motsvarigheterna avser själva informationsinnehållet (SOU 1997:39 s. 471, 1997/98:KU10 s. 50, SOU 2001:3 s. 104, SOU 2009:5 s. 27 och SOU 2012:90 s. 61).” Om arbetet med att sammanställa sådan handling uppgår till mindre än en halv dag, kan det vara en allmän handling.

Data är generellt inte skyddad av upphovsrätt. Samtidigt kan utvinning och bearbetning av data ur upphovsrättsligt skyddade verk kräva tillstånd från upphovspersonen eller rättighetshavaren. Om myndigheten har licensierat eller märkt information som har skapats hos myndigheten med öppen licens eller märkning gäller det även vid utvinning eller bearbetning av data ur sådan information. För annan data som skapas hos myndigheten kan det finnas anledning att tillämpa en öppen märkning på sätt som föreslås i denna rekommendation. Sådan data bör även göras tillgängligt enligt den definition som finns i Öppna data-direktivet (skäl 16); “Med öppna data som begrepp avses i allmänhet data i öppna format som kan utnyttjas, vidareutnyttjas och delas fritt av vem som helst för valfritt ändamål”.

Öppna data-direktivet (europa.eu) Länk till annan webbplats.

I Öppna data-utredningens huvudbetänkande från september 2020 föreslås även forskningsdata likställd med myndighetsdata ur ett öppenhetsperspektiv och bör därför hanteras som öppen data och göras tillgänglig för återanvändning och vidareutnyttjande. Förutsättningen är att sådan forskningsdata helt eller delvis har tagits fram med offentlig finansiering och gjorts tillgänglig genom ett institutionellt eller ämnesbaserat register.

Öppna data-utredningens huvudbetänkande (riksdagen.se) Länk till annan webbplats.

Dokument och länkar

• Kungliga Bibliotekets information till forskare om Creative Commons-licenser (kb.se) Länk till annan webbplats.
• Riksantikvarieämbetets bildpolicy (raa.se) Länk till annan webbplats.
• Riksarkivets bildpolicy (pdf, riksarkivet.se) Länk till annan webbplats.
• Digisams vägledning om upphovsrätt (pdf, digisam.se) Länk till annan webbplats.
• Policy för utveckling av programvara (pdf, 81 kb) Pdf, 80.6 kB.

Om innehållet på sidan