När avgifter får tas ut

Hur avgifter regleras i öppna datalagen

Öppna datalagen ger inte rätt att ta ut avgifter för data med stöd direkt av lagen. Reglerna om avgifter i öppna datalagen handlar om att sätta upp den yttre ramen för vilka avgifter som får tas ut för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande. Det finns avgiftsprinciper som anger när och hur du som offentlig aktör får ta ut avgifter (prop. 2021/22:225 s. 49) och när stöd för avgifter finns i annan reglering. Det innebär att den som har rätt att ta ut avgifter enligt annan författning ska beräkna avgiften som tas ut enligt principerna i öppna datalagen.

När avgifter får tas ut

Enligt 4 kap. 1 § öppna datalagen ska en offentlig aktör (kommun, myndighet eller region), ett offentligt styrt organ eller ett offentligt företag som har rätt att ta ut en avgift för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande följa de bestämmelser som följer av 4 kap. 2–6 §§ om hur avgifter ska beräknas (avgiftsprinciper). Bestämmelsen i 4 kap. 1 § syftar till att förtydliga förutsättningen för att ta ut avgifter. Det kan endast ske när en aktör har rätt att ta ut avgifter enligt annan författning eller liknande. Innebörden av detta är att offentliga aktörer inte kan ta ut avgifter för tillgängliggörande av data direkt med stöd av öppna datalagen, utan istället behöver stödet finnas i annan reglering.

• För statliga myndigheter under regeringen regleras de generella möjligheterna att ta ut avgifter för utlämnande av information i digitala format i 4 och 5 §§ avgiftsförordningen (1992:191).
• För kommunala myndigheter gäller att kommuner och regioner själva får fastställa sina avgifter i kommunal taxa, inom ramen för självkostnadsprincipen, se 2 kap. 6 § kommunallagen (2017:725).
• Offentligt styrda organ och offentliga företag, som inte ska tillämpa självkostnadsprincipen enligt kommunallagen, kan ha avgiftsprinciper som framgår av exempelvis bolagsordningen.
• Forskningsdata ska dock alltid tillgängliggöras avgiftsfritt, enligt 4 kap. 3 § öppna datalagen. Med forskningsdata avses data som till någon del är offentligt finansierade, som samlas in eller framställs inom ramen för vetenskaplig forskningsverksamhet och som görs direkt tillgängliga för vidareutnyttjande genom en dataplattform som är allmänt åtkomlig, enligt 1 kap. 4 § öppna datalagen.

Vad avgifter får täcka – avgiftsprinciper

En avgift får inte sättas till ett högre belopp än vad som behövs för att täcka kostnaderna för att reproducera, tillgängliggöra och sprida data och för att avidentifiera personuppgifter, enligt 4 kap. 2 § öppna datalagen. Kostnaden ska då avse marginalkostnaden för sådana åtgärder.

Vad sådana åtgärder kan vara är exempelvis att

• hantera en beställning, sammanställa och distribuera information och kostnader för programmering eller annan bearbetning (prop. 2021/22:225 s. 50)
• kostnader för att formatera eller verifiera data, eller kostnader för utveckling och drift av en tjänst som möjliggör att data tillgängliggörs (prop. 2021/22:225 s. 90)
• kostnader för att bearbeta data och formatera den i ett format som den sökande har begärt (jfr. 2 kap. 2 § öppna datalagen)
• kostnader som avser åtgärder för att anonymisera eller avidentifiera personuppgifter.

Ett offentligt företag eller ett offentligt styrt organ som inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagen får också täcka kostnader för att skydda konfidentiell affärsinformation, enligt 4 kap. 2 § öppna datalagen.

Avgifter som tas ut får dock inte täcka kostnader för att

• maskera uppgifter enligt offentlighets- och sekretesslagen (prop. 2021/22:225 s. 50)
• samla in data eller förvalta system där data förvaras (prop. 2021/22:225 s. 90).

Avgifter som tas ut av ett offentligt företag, ett bibliotek eller ett museum eller ett arkiv får, utöver vad som ovan angetts, också täcka kostnaderna för att samla in, framställa och lagra data samt en rimlig avkastning på investeringar (principen om full kostnadstäckning). Detta gäller också för en myndighet som är skyldig att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, enligt 4 kap. 2 § andra stycket.

För värdefulla datamängder gäller särskilda regler om avgifter, som du kan läsa om i vår vägledning för tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande.

Vägledning för tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande

Information om avgifter

En offentlig aktör som tar ut avgifter för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande ska kunna ange grunderna för hur avgifterna beräknas, eller hur en avgift har beräknats i ett enskilt fall. Om avgiften är fastställd på förhand, ska information om avgifterna publiceras digitalt, där följande information ska anges (4 kap. 7 § öppna datalagen):

• avgiftsbeloppet
• grunderna för hur avgiften har beräknats
• andra villkor för vidareutnyttjandet.

Information om avgifter kan uppfyllas genom att hänvisa till relevanta författningsbestämmelser eller taxor (prop. 2021/22:225 s. 92–93). Det är viktigt att notera att i informationen ska också information om villkor anges, dvs. vilka villkor som gäller för vidareutnyttjande, som exempelvis vilken licens som gäller för datamängden. Denna bestämmelse aktualiseras främst när det gäller sådana data som en aktör har tagit ställning till att tillgängliggöra för vidareutnyttjande och publicerat på sin webbplats, men kan också avse andra datamängder som finns tillgängliga för vidareutnyttjande (prop. 2021/22:225 s. 92).