6. Tillämpningsområde - vad omfattas?

En offentlig aktör ansvarar för att:

• digital service som står under dess kontroll är tillgänglig
• digital service som aktören tillhandahåller genom tredje part, till exempel på sociala medier, ska vara tillgänglig så långt det är möjligt.

Vissa interna webbaserade system som inte är intranät och applikationer som endast är avsedda för en sluten krets omfattas inte av DOS-lagen.

Tjänster och information på webbplatser och mobila applikationer

DOS-lagen ställer krav om tillgänglighet till digital service (1 §). I 3 § DOS-lagen framgår att med digital service avses tjänster eller information som tillhandahålls genom en sådan teknisk lösning som avses i föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 § DOS-lagen. Med tjänster och information avses allt det innehåll som tillhandahålls genom de aktuella tekniska lösningarna.[1]

I 2 § DOS-lagen framgår att regeringen eller Digg får meddela föreskrifter om det närmare innehållet i de tekniska lösningar som anges i EU-direktivet. I 3 § förordningen framgår att Digg får meddela föreskrifter om det närmare innehållet avseende webbplatser och mobila applikationer i enlighet med EU-direktivet.

Digg har meddelat följande förtydliganden i 3 § föreskriften:

Webbplats

En eller ett antal webbsidor som hålls samman på något sätt, till exempel genom att ha samma domännamn, ett gemensamt utseende eller något systematiskt sätt att navigera mellan sidorna.

Webbplatser kan dels vara publika, dels utgöra intranät eller extranät

Med intranät avses ett skyddat nätverk inom en organisation dvs. en sluten krets av interna användare.

Intranät som omfattas av DOS-lagen är endast sådana som är utformade som interna informationsbaserade webbplatser som riktar sig till en offentlig aktörs anställda.[2]

Vad som avses med informationsbaserade webbplatser förtydligas inte i förarbetena.

Interna ärendehanteringssystem, personaladministrativa system och andra interna webbaserade system betraktas inte som intranät enligt DOS-lagen.

Med extranät avses ett skyddat nätverk som offentliggörs för externa parter (exempelvis kunder).[3]

Webbsida

En resurs som inte är inbäddad och som hämtats från en enda URI (Uniform Resource Identifier) med hjälp av HTTP (Hypertext Transfer Protocol), och varje annan resurs som används i återgivningen eller är tänkt att återges tillsammans med den huvudsakliga resursen i ett användarprogram.

Mobil applikation

Mobil applikation är en programvara som utformas och utvecklas för användning av allmänheten i mobila enheter, till exempel smarttelefoner och surfplattor. I detta ingår inte den programvara som styr dessa enheter (mobila operativsystem) eller själva datorutrustningen.

Interna webbaserade system

Det finns inget generellt undantag för interna webbaserade system i webbtillgänglighetsdirektivet (EU) 2016/2102 eller i DOS-lagen.

Däremot kan vissa typer av interna system undantas, till exempel:

• ärendehanteringssystem
• personaladministrativa system
• andra interna webbaserade system, som utformats för eller används av ett begränsat antal personer.

Observera att det inte finns någon klar definition av vilka system som ska omfattas och vilka som ska undantas.[4]

Tredje part och den offentliga aktörens kontroll

DOS-lagens bestämmelser kan, utöver vad som avses under rubriken Mobil applikation, omfatta innehåll i mobila applikationer eller tjänster som tillhandahålls av tredje part och där offentliga aktören i och för sig har en begränsad kontroll över innehållet.

Det går inte att kringgå DOS-lagen genom att köpa en låst applikation som inte är anpassad efter DOS-lagen. I dessa fall förväntas den offentliga aktören uppställa tillräckliga krav om tillgänglighet. Den offentliga aktören betraktas inneha en kontroll över innehållet på så sätt att denna valt att utkontraktera.[5]

Teknisk lösning som står under tredje parts kontroll

Av 11 § DOS-lagen följer att digital service som tillhandahålls av en offentlig aktör genom en teknisk lösning som står under tredje parts kontroll ska, så långt det är möjligt, följa tillgänglighetskraven. Med det avses att tillgänglighetskraven ska följas i den utsträckning som den aktuella tekniska lösningen tillåter.

Det innebär att det innehåll aktören publicerar via plattformen ska göras så tillgängligt som plattformen medger:

• texter ska vara enkla, vårdade och begripliga
• bilder ska ha textekvivalenter (om det går)
• filmer ska ha textning och syntolkning (om det går).

Att sakna ”kontroll” innebär att den offentliga aktören inte har någon möjlighet att styra eller kravställa plattformen och inte heller på något sätt finansierar den.

Exempel på tredjepartslösningar:

• sociala medier, som Facebook, Instragram, Linkedin, Youtube.
  
• gratistjänster för platsannonser och liknande.

Offentliga aktörers kommunikation

Offentliga aktörer är bundna av lagstiftning, detta genomsyrar både kärnverksamhet samt verksamheter inom kommunikation. Myndigheter har en skyldighet att tillhandahålla information om verksamheternas arbete enligt 6 § 3 st. Myndighetsförordning (2007:515). Samtidigt råder begränsningar beträffande myndigheters verksamheter och befogenheter, inbegripet myndigheters kommunikativa verksamhetsområden.

Som ett exempel så är kommuner och regioner bundna av kommunala kompetensen och kommunala befogenheter. Således går det att ifrågasätta huruvida det faktiskt ska förekomma information från en myndighet på exempelvis sociala medier som inte samtidigt tillhandahålls på en myndighets webbsida och om detta i så fall är förenligt med myndigheters redan befintliga regelverk.

Kontroll av innehåll och material

När tredje part finansierar och skapar ett innehåll utan inblandning från offentlig aktör och där offentlig aktör senare väljer att länka till materialet eller upprätta ett inbäddat innehåll i form av videoklipp, är den offentliga aktören skyldig att följa DOS-lagens bestämmelser.

Kontroll av kanal

Då en offentlig aktör skapar innehåll, lägger ut innehållet på en tredjepartsplattform och sedan bäddar in innehållet på sin egen webbplats är den offentliga aktören skyldig att följa DOS-lagens bestämmelser. Avgörande är den faktiska kontrollen.

Kontrollen avser i detta sammanhang att den offentliga aktören valt att länka eller publicera tredje parts innehåll.[6]

Mobila applikationer och sluten krets

DOS-lagen omfattar inte mobila applikationer som endast är avsedda för en sluten krets.[7]

I bedömningen huruvida applikationen är till för en sluten krets kan följande beaktas:

• faktiska och teoretiska antal personers åtkomst
• behörighetsstyrning.

Behörighet

Om en behörighet behövs för att få åtkomst till applikationen kan det indikera om att det räknas som en sluten krets. Omvänt går det i vart fall anföra att om det är ett stort antal personer som kan ges åtkomst bör det anses som en stor del av allmänheten och kan inte omfattas av undantaget för sluten krets.

Personbestämd åtkomst

När en personbestämd krets har åtkomst till applikationen, till exempel ett fåtal anställda genom ett anställningsavtal, bör det kunna anses som en sluten krets.

En krets som inte är personbestämd bör anses som allmänheten och inte en sluten krets, till exempel ett bostadsbolag där vem som helst kan ansöka om behörighet. Det handlar om hur åtkomst ges och till vilka.