2. Digital tillgänglighet på webbplatser och mobila applikationer

Ett internationellt konsortium (sammanslutning), World Wide Web Consortium (W3C), har tagit fram riktlinjer avseende tillgänglighet.

Riktlinjer för tillgänglighet

Senaste riktlinjen Web Content Accessibility Guidelines 2.1 (WCAG 2.1) innehåller fyra principer för tillgänglighet:

1. en webbplats ska vara möjlig att uppfatta,
2. komponenterna i användargränssnittet ska vara hanterbara,
3. information och hantering av användargränssnitt ska vara begriplig och
4. en webbplats ska vara robust.[1]

Dessa fyra principer utgör tillgänglighetskrav i webbtillgänglighetsdirektivet och Diggs föreskrifter.[2]

Åtaganden - vilka är kraven?

I Sverige har flera riktlinjer upprättats till följd av standarder från W3C:

Arbetet med att göra svenska offentliga webbplatser mer tillgängliga påbörjades när Statskontoret 2002 utvecklade en vägledning som baserades på standarder från W3C (Statskontoret 2002:13).

Två år senare gav Nämnden för elektronisk förvaltning (e-nämnden) ut en uppdaterad version av Statskontorets vägledning (e-nämnden 04:01).

År 2006 gav Verket för Förvaltningsutveckling (Verva) ut Vägledningen 24-timmarswebben (Verva 2006:5), som 2009 uppdaterades och publicerades i webbform av E-delegationen.

Från augusti 2015 var det Post- och telestyrelsen (PTS) som hade regeringens uppdrag att ansvara för vägledningen. PTS arbetade bl.a. med en referensgrupp bestående av experter från olika myndigheter i syfte att förankra webbriktlinjerna. Myndigheten genomförde även en behovskartläggning i form av en löpande dialog med riktlinjernas användare och arbetade aktivt med att marknadsföra vägledningen.

Från och med den 1 september 2018 är det Myndigheten för digital förvaltning som har som permanent uppgift att ansvara för vägledningen. För närvarande innehåller webbriktlinjerna över hundra riktlinjer som är prioriterade på en femgradig skala. Enligt den första riktlinjen ska myndigheter vid sin webbutveckling följa kriterierna för nivå AA i WCAG 2.1.[3]

EN-standarden EN 301 549

EU har upprättat en standard, EN 301 549 V3.2.1 (2021-03) (EN-standarden) med ett flertal kriterier motsvarande WCAG 2.1.

PDF: EN 301 549 V3.2.1 (2021-03) (etsi.org) Länk till annan webbplats.

EU-direktiv 2016/2102

Den 26 oktober 2016 antog EU direktiv 2016/2102 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EU-direktivet). EU-kommissionen har publicerat en hänvisning till standarden i EU:s officiella tidning och genom att leva upp till standarden så presumeras en aktör leva upp till kraven i direktivet.[4] Således får EN-standarden även en rättslig betydelse inom svensk rätt.[5]

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (eur-lex.europa.eu) Länk till annan webbplats.

DOS-lagen avser uppfylla kraven i EU-direktivet

Fram till DOS-lagens ikraftträdande har Sverige saknat reglering avseende webbplatser och mobila applikationer.[6] DOS-lagen avser uppfylla kraven i EU-direktivet samt förtydliga vilka krav som gäller för offentliga aktörers webbplatser och mobila applikationer avseende tillgänglighet.[7]

Lag (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service (riksdagen.se) Länk till annan webbplats.

Förordning (2018:1938) om tillgänglighet till digital service

Utöver DOS-lagen har regeringen upprättat förordning (2018:1938) om tillgänglighet till digital service (förordningen). I förordningen framgår utöver DOS-lagens tillämpningsområde att Digg har rätt att meddela föreskrifter gällande tekniska- lösningar och krav. I förordningen framgår att Digg ska meddela föreskrifter gällande tillgänglighetsredogörelse samt bedriva tillsyn.

Förordning (2018:1938) om tillgänglighet till digital offentlig service (riksdagen.se) Länk till annan webbplats.

Föreskrifter om tillgänglighet till digital service (MDFFS 2019:2)

Digg har den 15 maj 2019 meddelat föreskrifter om tillgänglighet till digital service (MDFFS 2019:2) (föreskriften). I 5 § föreskriften finns en hänvisning till EN-standarden. Således blir EN-standarden tillämplig på så sätt att om en offentlig aktör uppfyller kraven i EN-standarden, anses också kraven i DOS-lagen vara uppfyllda. Detsamma gäller inte omvänt, dvs. det kan föreligga situationer då en offentlig aktör inte uppfyller kraven i EN-standarden men samtidigt anses uppfylla kraven i DOS-lagen. En offentlig aktör bör i dessa fall vara beredd på att tydligt klargöra hur kraven i DOS-lagen uppfylls.

Föreskrifter om tillgänglighet till digital offentlig service (MDFFS 2019:2)