När är det lämpligt med automation?

Fördelar med automationsvänliga författning

Genom automation av författning och en automatiserad rättstillämpning finns potentialen att i större utsträckning säkerställa objektivitet och likabehandling i myndighetsutövning och ärendehandläggning. Automation av rättstillämpning kan medföra större förutsägbarhet för medborgarna. Om användaren vet vilken information datorn kommer att bedöma och hur datorn bedömer den, så kan användaren undersöka vad som är resultatet av ett beslut innan det fattas. Lösningar kan utvecklas där medborgarna kan besöka en myndighets webbplats och utforska och skaffa sig kunskap om vilka villkor som måste uppfyllas för att ett visst beslut ska kunna fattas. Detta gör det möjligt för medborgarna att se vad de själva behöver ändra eller uppdatera.

Ekonomiska vinster är en stark drivkraft för automationsvänlig författning och automatiserad rättstillämpning. Automation av ett ärendeflöde förutsätts kunna leda till exempelvis kortare handläggningstider och smidigare ansökningsförfaranden. Det är dock värt att belysa att automation kräver investeringar. För att kunna räkna hem effektivitetsvinsten finns det vissa typer av ärendeflöden som lämpar sig bättre än andra. Typiskt sett kan enklare ärendetyper med stora ärendevolymer generera goda effektivitetsvinster vid automation. Utgångspunkten är dock att allt som kan beskrivas även kan digitaliseras. Även komplicerade ärendetyper som är frekventa kan ge goda effektivtetsvinster, förutsatt att underlaget går att beskriva.

Nackdelar med automationsvänliga författningar

För regelgivaren kan det vara svårt att förutse alla detaljer som är viktiga inom ett rättsområde eller inom ett visst förfarande. Då kan det vara mer lämpligt att regelgivaren inför en flexibel författning, vilket lämnar över ansvaret att göra bedömningar till beslutsfattaren i enskilda fall. En mer flexibel författning som omvandlas till en automationsvänlig författning lämnar över mer ansvar från rättstillämpningen och beslutsfattaren till programmeraren. Det finns en risk att programmeraren får rollen som beslutsfattare på ett vis som rättsordningen inte avser.

En nackdel med automationsvänliga författningar, är att författningen kan bli mindre flexibel. I vissa typer av författning kan den enskildes rättssäkerhet och det faktum att alla relevanta aspekter av ett ärende bedöms väga tungt. Det kan exempelvis vara olämpligt att automatisera bedömningar i samband med övertagande av vården för ett barn. Författningen kan dock fortfarande designas för att tillåta automation i stora delar av eller hela det förberedande arbetet innan en människa behöver titta på ärendet.

Transparens är en central del av rättssäkerheten, men det är inte odelat positivt att en enskild genom att kunna pröva utkomst i ett ärende (beslut) på förhand ges möjlighet att laborera med de uppgifter som lämnas till offentlig förvaltning för att veta med säkerhet att ett visst utfall är att förvänta. Det kan potentiellt leda till möjligheter till fusk eller försök till kringgåenden om inte automationen är lika bra som eller bättre än en människa på att upptäcka falska uppgifter och genomföra kontroller. Ett sätt att motverka detta är bland annat att kvaliteten på den data som används i automationen är god.

Det är alltid myndighetens uppfattning som återspeglas i myndighetens tillämpning och tolkning av regelverket. En utmaning med regelverk som är skrivna för automation är att det ytterst kan sluta med att programmerare i praktiken blir regelutvecklare. När regelverket ska "översättas" till maskinläsbar kod görs en rad detaljerade bedömningar, ibland av programmerare utan tillräcklig inblandning av jurister och andra med nödvändig sakkunskap. Det finns risk att de som skriver regelverket, eller kodar dem för automation, i praktiken också styr hur regelverket både implementeras och tolkas. Det kan förskjuta den grundläggande maktbalansen mellan regelgivande aktörer och rättstillämparen, samt förhindra insyn i regelgivningsprocesserna. Det är viktigt att vara medveten om riskerna, och att säkerställa ett tillräckligt brett engagemang i regelutvecklingen och en god förståelse hos regelgivaren över hur tillämpningen av regelverket blir i praktiken. Myndigheter måste ha en process för tolkning av vägvalssituationer, som går att tillämpa vid kodning av regelområden.