Teknik för syntolkning
Om riktlinjen
- Innehåller lagkrav
- EN 7.2, 7.3
Innehåller lagkravOmråde
Syntolkning betyder att en röst beskriver det som sker i filmen. Personer som inte kan se, eller som av andra skäl har svårt att ta till sig vad som sker i filmen, använder syntolkningen som komplement för att lättare kunna förstå innehållet i filmen. Syntolkning är ett krav, men verbalisering kan ofta minska behovet av syntolkning.
Därför behövs syntolkning
Personer som har en synnedsättning eller vissa intellektuella funktionsnedsättningar, kan av olika skäl inte förstå eller se allt som visas i en film. Allt som inte hörs går personen därför miste om, till exempel
- skådespelarnas gester
- minspel
- klädsel,
- det som sker i en fotbollsmatch och liknande.
Genom att lägga en berättarröst på ett separat ljudspår, en syntolk, kan den som behöver syntolkning enklare följa med i det som visas. Tanken med syntolkning är att personen ska kunna ta del av innehållet i en film utan att behöva se skärmen. Detta gynnar så många fler än endast personer med exempelvis synnedsättning.
Vad kräver lagen?
Spela upp ljudspår
När IKT-system visar video med synkroniserat ljud ska det finnas en funktion för att spela upp syntolkning på det primära ljudspåret. När en funktion saknas kan ett IKT-system ändå uppfylla detta krav, om IKT-systemet ger användaren möjlighet att välja och spela upp flera ljudspår. I sådana fall kan videoinnehållet inkludera syntolkningen som ett av de tillgängliga ljudspåren. (EN 7.2.1)
Synkronisera innehåll och syntolkning
När ett IKT-system innehåller en funktion för att spela upp syntolkning ska funktionen bevara synkroniseringen mellan ljud- och bildinnehållet och den tillhörande syntolkningen. (EN 7.2.2)
Bevara data för syntolkning
När ett IKT-system sänder, konverterar eller spelar in video med synkroniserat ljud ska IKT-systemet bevara data för syntolkning. Då kan syntolkningen spelas upp på ett sätt som är i linje med punkterna 7.2.1 och 7.2.2. (EN 7.2.3)
Enkelt att aktivera undertextning och syntolkning
Där IKT-system huvudsakligen visar video med ljudinnehåll ska användaren erbjudas användarkontroller för att aktivera undertextning och syntolkning. Dessa ska ha samma interaktionsnivå (det vill säga antalet steg för att slutföra uppgiften) som de primära mediakontrollerna (play, paus och så vidare). (EN 7.3)
Exempel: syntolkning av inspelad film
Ett bostadsbolag lägger ut en film som informerar om de nya maskinerna i tvättstugan. Filmen läggs ut på en större internationell videosajt, men kan även spelas upp på bostadsbolagets egen webbplats med deras egen videospelare.
Filmen visar en person som använder de olika maskinerna. Samtidigt berättar en speakerröst vad hyresgästen ska göra: dosera skölj- och tvättmedel i rätt fack, göra rent luddfilter och så vidare.
Genom att titta på filmen så ser personen vilka knappar hen ska trycka på, i vilka fack hen ska hälla tvättmedel respektive sköljmedel samt hur hen gör rent torktumlaren.
Den som inte kan ta till sig informationen genom att titta på filmen behöver därför syntolkning för att förstå de olika momenten:
- Filmen ska ha syntolkning, i det fall syntolkning behövs.
- I videospelaren ska det finnas en knapp där personer enkelt kan aktivera syntolkningen.
- Det ska bara behövas lika många ”klick” eller motsvarande för att exempelvis pausa uppspelningen, som det krävs för att slå av och på syntolkningen. Tittaren ska till exempel inte behöva gå in i inställningar för att aktivera syntolkningen.
- Syntolkningen ska kunna höras samtidigt som det vanliga ljudet.
- Syntolkningen ska även vara synkroniserad med filmen. Syntolkningen ska alltså inte ligga som en egen ljudfil separerad från filmen som ska syntolkas.
- Syntolken ska helst undvika att prata samtidigt som den vanliga dialogen förs. Hen ska alltså inte prata i mun på de som pratar i filmen. Ibland är pauserna i den vanliga dialogen för korta för att syntolken ska hinna beskriva vad som visas. I dessa lägen ska uppspelningen av filmen anpassas så att syntolken hinner prata klart innan dialogen fortsätter.
I ett annat exempel har kommunen lagt upp en film som i praktiken är en uppläsning av den text som redan finns på samma sida. Filmen är därmed ett komplement till den löpande texten. I det här fallet krävs ingen syntolkning.
Rekommendationer utöver lagkrav
Förutom lagkraven finns det rekommendationer som kan förbättra den digitala tillgängligheten:
Planera för syntolkning
Planera för syntolkning redan när ni skriver manus. Hur lång behöver syntolkningen vara vid varje tillfälle? Se till att ”pratmanus” innehåller tillräckligt långa pauser så att syntolken hinner berätta vad som sker.
Allt behöver inte syntolkas, utan bara så mycket att den som tittar på filmen inte går miste om viktig information.
Syntolkens röst
Syntolkens röst bör låta helt annorlunda än de röster som förekommer i filmen. Det blir lättare att höra vem som pratar i filmen och vem som syntolkar, om rösterna skiljer sig åt så mycket som möjligt.
Verbalisering
Allt behöver inte syntolkas och ofta kan du minimera eller rentav helt ta bort behovet av syntolkning. Enklast är att filmens pratmanus redan innehåller beskrivningar av det som sker, exempelvis:
- Den som pratar i filmen kan säga ”Tvättmedlet häller du i facket längst till vänster och sköljmedel häller du i facket längst till höger. Bägge facken finns på maskinens ovansida”. Jämför med ”Tvättmedel och sköljmedel häller ni i facken på maskinens ovansida”.
- Den som pratar i filmen kan även säga ”Du startar slutligen tvättmaskinen genom att trycka på startknappen, det är knappen längst upp till höger”.
Verbalisering gör ofta filmerna mycket mer pedagogiska vilket leder till att budskapet tydligare går fram till alla tittare, även de som saknar funktionsnedsättning.
Hänvisning till EN 301 549
EN 7.2 Syntolkning
EN 7.2 finns på sidan 36 i den europeiska standarden med tillgänglighetskrav (ETSI EN 301549 V3.2.1, etsi.org)
Länk till annan webbplats.
EN-standarden är på engelska.
Ditt svar hjälper oss att förbättra sidan
Senast uppdaterad: