Anpassa förfarandet och följ kraven
Stegen på den här sidan visar användarens resa när den behöver genomföra ett ärende gränsöverskridande samt vilka krav SDG-förordningen ställer.
SDG-förordningen ställer krav på förfaranden som behöriga myndigheter behöver ni göra anpassningar för att uppfylla dem. Samtliga förfaranden ska vara icke-diskriminerande. Förfaranden som omfattas av bilaga II har utökade krav – de ska vara helt online.
Stödfrågor för att komma igång
Exempel på frågor som ni kan ställa er.
- Vilka steg behöver en användare göra?
- Hur identifieras användaren?
- Vilken information och vilka bevis behöver användaren tillhandahålla?
- Hur tillhandahåller användaren information och bevis?
- Finns det krav på att användaren undertecknar ansökan eller anmälan
- Behöver användaren genomföra en betalning?
- Hur tar användaren emot resultatet av ärendet?
Film från Digg forum: SDG-förordningen, identitetsmatchning och digital post – hur hänger det ihop?
För att göra det möjligt för privatpersoner och företag att utföra ärenden online över landgränser krävs olika tekniska lösningar. Digg tillhandahåller några av de digitala tjänster som gör det möjligt att uppfylla SDG-förordningens krav på att utföra förfaranden online.
I den här filmen berättar Karolin Kühn, specialist inom SDG-förordningen bland annat om hur tjänsterna identitetsmatchning och digital post kommer in i processen för att användare ska kunna utföra förfaranden online.
Filmen är från Digg forum 24 oktober 2023.
Längd: cirka 21 minuter.
1. Användaren ska lätt kunna hitta till förfarandet
För att gränsöverskridande användare lätt ska hitta och få tillgång till förfarandet ska ni tillhandahålla information om förfarandet på er egna webbplats som användaren blir länkad till från den gemensamma digitala ingången till Europa (Your Europe). Informationen ska vara på engelska och uppfylla kraven i SDG-förordningen.
- Tillhandahålla information
- Krav på information
- Your Europe (europa.eu/youreurope)
Länk till annan webbplats.
2. Behöver användaren identifieras?
Användare i gränsöverskridande situationer ska kunna identifiera sig på samma inloggningssätt som inhemska användare. Erbjuder ni exempelvis identifiering med e-legitimation i era e-tjänster så behöver ni även erbjuda möjligheten att logga in med europeisk e-legitimation. Det innebär att ni behöver ha identifieringsalternativet Foreign eID i e-tjänsten och vara anslutna till eIDAS.
Säkerställ att era e-tjänster och verksamhetssystem:
- Kan hantera utländska identitetsbeteckningar enligt eIDAS-standard i enlighet med kraven i eIDAS-förordningen. Det innebär att ni kan behöva hantera andra identitetsbeteckningar än svenska person- eller styrkt samordningsnummer.
- Ger gränsöverskridande användare möjligheten att använda sig av e-tjänsten och därmed kunna genomföra förfarandet.
För förfaranden som omfattas av artikel 6 i SDG-förordningen ska identifiering av användare kunna utföras helt online på ett användarvänligt och strukturerat sätt.
Ni behöver analysera på vilken nivå era användare behöver identifiera sig. Exempelvis behöver ni se över om användaren behöver identifiera sig med en e-legitimation eller om det räcker att denna anger användarnamn och lösenord.
Det finns sedan tidigare lagkrav på att e-tjänster som tillhandahålls av en offentlig aktör där det är möjligt att logga in med e-legitimation även ska erbjuda inloggning med utländska e-legitimationer enligt eIDAS. Det regleras i en EU-förordning som kallas eIDAS-förordningen.
I vissa fall har användare en svensk identitetsbeteckning sedan tidigare. I de fallen kommer det att finnas möjligheten att använda tjänsten ID-matchning för identitetsmatchning. Tjänsten syftar till att koppla utländska identitetsbegrepp enligt eIDAS-standard med en befintlig svensk identitetsbeteckning, alltså ett svenskt person- eller styrkt samordningsnummer. ID-matchning fungerar därför bara om den gränsöverskridande användaren har ett svenskt identitetsbegrepp att kopplas mot.
Glöm inte bort att analysera om det förekommer situationer där användarna inte kommer att ha en svensk identitetsbeteckning sedan tidigare. Om ni har sådana användare behöver ni även kunna hantera dem så de också kan genomföra förfarandet.
Observera att förfaranden som i ett senare steg ger möjlighet till bevisutbyte via det tekniska systemet behöver tillåta identifiering med eIDAS innan bevis kan utbytas.
3. Hur anger användaren uppgifter och information?
Analysera vilken information användaren behöver lämna i förfarandet, exempelvis namn, adress eller liknande. Gränsöverskridande användare ska ha möjlighet att lämna de uppgifter som krävs, även om uppgifterna har en annan struktur än liknande uppgifter från en inhemsk användare. Den tekniska lösningen för att lämna uppgifter ska vara samma eller liknande.
Det innebär exempelvis att om inhemska användare kan fylla i ett webbformulär så ska gränsöverskridande användare också kunna fylla i ett webbformulär, med samma tekniska lösning som de inhemska användarna använder eller en alternativ teknisk lösning.
Kom ihåg att användandet inte får begränsas. Adress, telefonnummer och personnummer ska kunna anges i både svenska och andra europeiska format (se skäl 18 i SDG-förordningen).
Förfaranden som omfattas av bilaga II enligt SDG-förordningen ska uppfylla kraven enligt artikel 6 i SDG-förordningen att vara helt online. Det innebär att användaren elektroniskt och på distans ska kunna lämna information på ett användarvänligt och strukturerat sätt.
Ett strukturerat sätt kan vara ett webbformulär. Att behöva skicka in uppgifterna via E-post eller en PDF räknas i detta fall inte som ett strukturerat sätt.
Det kan i vissa fall innebära att ni behöver utveckla era förfaranden för att uppfylla kravet på att informationen kan skickas in användarvänligt och strukturerat.
4. Hur tillhandahåller användaren bevis?
Om användaren behöver tillhandahålla något typ av bevis för att kunna utföra förfarandet så ska det kunna göras på samma sätt som inhemska användare gör, eller genom en liknande teknisk lösning.
Med bevis menas i detta fall att användaren behöver styrka eller bevisa efterlevnad av olika gällande krav. Det kan till exempel vara ett födelsebevis eller anställningsbevis.
Förfaranden som endast omfattas av bilaga I kan inte använda sig av bevisutbyte via det tekniska systemet för bevisutbyte.
Läs mer om hur ni analyserar om ert förfarande omfattas av bilaga I eller II:
I de fall förfarandet omfattas av bilaga II blir även kraven på bevisutbyte enligt artikel 14 tillämpliga. Det innebär att om beviset finns hos en behörig myndighet i något annat EU-land ska användaren kunna hämta det direkt från källan, alltså att ni ska ge användaren möjligheten att hämta beviset via det tekniska systemet för gränsöverskridande bevisutbyte.
Läs mer på sidan Analysera behov av bevishämtning
I de fall användaren väljer att ladda upp dokumenten själv eller de inte går att hämta via det tekniska systemet för bevisutbyte gäller fortsatt kraven på att detta ska kunna göras på ett användarvänligt och strukturerat sätt.
Exempel
När användaren ska ansöka om exempelvis ett tillstånd, behöver denne bifoga en handling som utfärdas av en behörig myndighet i en annan medlemsstat för att bevisa någon omständighet såsom att denne är skuldfri. Handlingen är i så fall ett sådant bevis som ska utbytas via det tekniska systemet för gränsöverskridande bevisutbyte.
Om användaren däremot behöver bifoga en handling som inte finns hos en annan behörig myndighet såsom ett anställningsavtal kan den handlingen inte utbytas via det tekniska systemet för gränsöverskridande bevisutbyte.
5. Underteckna och stämpla handlingar
Analysera om det finns krav på att användaren undertecknar ansökan eller anmälan i era förfaranden. Undertecknande är inte ett tvingande steg i ett förfarande, utan styrs av respektive förfarandes gällande författningar.
Om inhemska användare kan underteckna eller stämpla handlingar enligt eIDAS-förordningen, så ska gränsöverskridande användare också kunna göra det (artikel 13.2 c i SDG-förordningen).
Användaren ska kunna underteckna och göra den slutliga inlämningen av förfarandet på ett användarvänligt och strukturerat sätt på distans.
6. Betalning
Om förfarandet förutsätter en betalning ska alla användare kunna betala alla avgifter online med hjälp av allmänt tillgängliga gränsöverskridande betalningstjänster, utan diskriminering på grund av betaltjänstleverantörens etableringsort, betalningsinstrumentets utfärdandeort eller den plats där betalkontot finns inom unionen (artikel 13.2 e i SDG-förordningen).
Ett exempel på diskriminering är att avgifter bara kan betalas via system som finns (allmänt) tillgängliga för inhemska användare.
7. Motta resultatet på elektronisk väg
Om inhemska användare kan ta emot elektroniskt så ska även gränsöverskridande användare kunna göra det (artikel 13.2 d SDG-förordningen).
Digg utvecklar nu den statliga digitala brevlådan Min myndighetspost för att kunna hantera digital post över landsgränsen. Det betyder att EU-medborgare kan skaffa en digital brevlåda för att ta emot post digitalt från offentliga aktörer.
För att uppfylla kravet på elektronisk kommunikation behöver du fundera på om ni vill använda vår lösning eller om ni vill använda en egen lösning. Exempel på en egen lösning kan vara ett Mina ärenden.
Personlig inställelse
SDG-förordningen ger ett undantag från full digitalisering av förfarandena inom bilaga II. Om det är tvingande med hänsyn till allmänintresset inom områdena allmän säkerhet, folkhälsa eller bedrägeribekämpning kan personlig inställelse krävas. I dessa undantagsfall ska den fysiska närvaron begränsas till det som absolut är nödvändigt och objektivt motiverat. Det är viktigt att det fysiska besöket inte leder till att gränsöverskridande användare diskrimineras.
Registrering av förfaranden som kräver fysisk närvaro sker i Informationssystemet för den inre marknaden (IMI).
Kontakta Digg sdg@digg.se för mer information.
Frågor och svar
Följande språkkrav på förfaranden finns enligt SDG-förordningen:
- Information på engelska om förfarandet.
- Anvisningar på engelska om hur användaren utför förfarandet. Alternativt att själva förfarandet översätts.
Anvisningarna bör innehålla en förklaring om alla delar användaren behöver genomföra (artikel 13.2 a i SDG-förordningen).
När underskrift ska/bör användas är oberoende av om underskriften är elektronisk eller traditionell. Det är verksamheten eller sektorerna själva som måste ta ställning till om och hur underskrift ska användas.
Ditt svar hjälper oss att förbättra sidan
Senast uppdaterad: