Du som har behov av att hämta bevis

På den här sidan kan du läsa mer om vad du som behörig myndighet behöver göra för att hämta bevis via det tekniska systemet för bevisutbyte.

Behöver din organisation hämta bevis via det tekniska systemet för bevisutbyte?

Organisationer som behöver hämta bevis kallas beviskonsumenter eller bevisbegärande parter i SDG-förordningen och genomförandeförordningen.

Använd nedanstående frågor som grund för din analys om din organisation behöver ansluta sig till det tekniska systemet eller inte. Tänk på att analysen ska göras utifrån att användare i gränsöverskridande situationer ska kunna genomföra förfarandet hos er.

1. Omfattas din organisation av artikel 14 i SDG-förordningen, det vill säga har den

  • -Förfaranden enligt bilaga II
  • Direktiv 2005/36/EG om yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet / YKD)
  • Direktiv 2006/123/EU om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet)
  • Direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling
  • Direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

2. Behöver användaren skicka in bevis i förfarandet?

Nästa steg i analysen är att se över om ni i något av ovannämnda förfaranden begär in bevis. Behöver exempelvis användaren bifoga något underlag, exempelvis ett intyg, betyg eller avtal som en bilaga? Dessa underlag skulle kunna vara bevis som ska utbytas via det tekniska systemet. Det kan också vara sådant som ni i handläggningen begär in från andra länder för att bekräfta något om användaren.

3. Finns beviset hos en myndighet i annat EU-land?

Om bevisen ni begär in finns hos en annan myndighet så behöver ni ansluta er till det tekniska systemet. Ett sådant exempel kan vara användarens folkbokföringsadress, den finns sannolikt hos en annan utländska myndighet.

Är det däremot exempelvis ett anställningsavtal som ni begär in så finns det inte hos en annan myndighet utan hos användarens arbetsgivare. Det kommer inte kunna hämtas via det tekniska systemet.

Hur gör jag för att hämta bevis via det tekniska systemet i ett onlineförfarande?

Åtkomst till det tekniska systemet för bevisutbyte sker genom en anslutnings- och behörighetsprocess som utvecklas av Digg under 2023 och framåt. Som organisation som behöver hämta bevis ska dina förfaranden ansluta sig till en bevishämtningsfunktion som Digg utvecklar under 2023.

Hur går bevishämtningen till?

Bevishämtningen för svenska onlineförfaranden sker genom ett antal olika stödtjänster i den förvaltningsgemensamma digitala infrastrukturen som utvecklas och förvaltas av DIGG och andra aktörer inom Ena, Sveriges digitala infrastruktur. De stödtjänster som används för bevishämtning i ett onlineförfarande är:

  • Bevismetadatakatalogen, även kallad bevismäklare
  • Bevistjänstekatalogen, även kallad datatjänstkatalog
  • Vidareförmedling EU, den nationella förmedlingstjänst som hämtar bevis från andra medlemsstater via det tekniska systemet

I genomförandeförordningen betecknas detta som bevismäklare (eng. evidence broker) och avser den EU-gemensamma bevismetadatakatalogen som innehåller metadata om varje bevis.

Katalogen används för att få reda på vilken typ av bevis som kan efterfrågas från de olika länderna för att bevisa olika saker, t.ex. medborgarskap, bostadsadress, gymnasiebetyg osv. Om det finns flera olika typer eller versioner av ett bevis som bevisar samma sak så återfinns alla i denna katalog. Samma bevis kan t.ex. finnas i både strukturerad form (t.ex. XML) eller ostrukturerad form (t.ex. PDF). Ett onlineförfarande som agerar som beviskonsument kan använda katalogen för att välja vilken typ och version som önskas i det aktuella förfarandet.

I bevistjänstekatalogen återfinns kopplingen mellan respektive bevis och varifrån det kan hämtas.

I genomförandeförordningen betecknas detta som datatjänstkatalog (eng. data service directory) och avser den EU-gemensamma bevistjänstekatalogen.

Om den som frågar efter bevis behöver samla in ytterligare attribut för att kunna välja rätt bevisproducent så finns även denna metadata i bevistjänstekatalogen. Ett sådant ytterligare attribut kan exempelvis vara att ett land efterfrågar i vilken region en bevisproducent finns.

Katalogen innehåller även metadata om vilken tillitsnivå (eng. Level of Assurance, LoA) enligt eIDAS-förordningen som krävs för den e-legitimation som en användare nyttjar för att förhandsgranska och överföra beviset till ett onlineförfarande i annan medlemsstat.

Lär dig mer

Tillitsnivåer inom eIDAS

Vidareförmedling EU tillhandahåller funktionalitet åt svenska beviskonsumenter som förmedlar bevisförfrågningar och bevis gränsöverskridande via det tekniska systemet mellan svenska behöriga myndigheter som behöver hämta bevis och bevistjänster och förhandsgranskning i andra EU-länder.

Förutom ovanstående stödtjänster (som används av användare via ett onlineförfarande) finns även ett EU-gemensamt semantiskt register som innehåller informations- och datamodeller för bevis och som kan användas av behöriga myndigheter i deras utveckling och design av onlineförfaranden, bl.a. för att säkerställa ömsesidig förståelse och flerspråkig tolkning av bevis.

Vad utvecklas av Sverige?

Sverige utvecklar en nationell bevismetadatakatalog och bevistjänstekatalog som förvaltas av Digg och som används av svenska onlineförfaranden och svenska bevistjänster. De nationella katalogerna är i sin tur anslutna till motsvarande EU-gemensamma kataloger.

Ett gemensamt tekniskt gränssnitt till nationella kataloger och förmedlingstjänst förenklar för svenska behöriga myndigheter som behöver slå upp och hämta gränsöverskridande bevis i onlineförfaranden.

Dokument och länkar

Genomförandeförordning för det tekniska systemet (europa.eu) Länk till annan webbplats.

Senast uppdaterad: